Kors i taket. Jag har inte haft tid att blogga: vart är världen på väg egentligen!? Och flugorna har börjat surra igen här inne. Nästan så jag svär på dem redan nu. En (parentes) alltså.
Och sedan har jag tvingat mig själv att göra klart den här bilden. Tvingat. Igår satt jag och svor ett tag också och bröt ihop som en annan femåring. Men det tillhör kanske de konstnärliga kriserna. Det positiva är ju att jag har ett driv att bli bättre.
I vilket fall som så har jag nu förklarat min kärlek till akvarellen. Det känns bara som det är begripligt för mig på något sätt och jag är mer fri. Så med tiden satsar jag på fantastiskt. Jag vet hur jag vill ha det iaf.
Fiin. Fick låten "i min lilla, lilla värld av blommor..." i skallen av bilden.
SvaraRaderaSatsa på du!
Helene: Härligt att det ramlade in en låt i bilden :) Det måste vara ett gott tecken! Kram
SvaraRaderaSå vacker, de små bilarna är jättegulliga. Och vem har inte fått ett litet lätt sammanbrott när man är stressad?
SvaraRaderaSv: Tack! Vad glad jag blir när du säger så, när jag ritar så känns det mest som jag öser på random färger det sista.
Haha, ja, det kanske är en bibel. Jag vet faktiskt inte. En tjock bok är det i alla fall.