Min yngsta bror. Han som jag plågat med mina egenskrivna berättelser sedan han typ föddes och som jag gladeligen fått lyssna till alla mina filosofiska kriser, direkt hämtade från filosofilektionerna under gymnasiet, trots att han sex år yngre kanske borde funderat på annat. Men han lyssnar fortfarande och jag pratar alltid mer än honom... Men det är nått med underfundigheten, att det känns som han alltid fattar mig, samtidigt som han alltid kläcker ur sig de enklaste och mest självklara lösningarna.
åååhh så fin! :D haha underbar bild! Du har ju verkligen fått grepp om akvarellfärgen nu! :D
SvaraRaderaPauline: Vad kul du tycket det! :D Ja, nu börjar jag få mer grepp. Det känns som om jag kommit hem lite när jag sätter mig med akvarellen. Hjärnan slappnar av och varje penseldrag är inte lika slutgiltigt som med pennorna. Fast i den här har jag smugit in promarkers också - vilket känns jättekul att kombinera två härliga material!
SvaraRaderaJätte fin! Du har fångat lillebror som i en ask. Hans glimt i ögat finns också där! Du är så duktig!!!! Kramar Moster Y.
SvaraRaderaMoster Y: Tack så mycket!! :) Ja, är nöjd "glimten" faktiskt :)
SvaraRaderaTänkte bara tipsa om att du nu har chansen att bli dagensblogg:)
SvaraRaderaKlicka här för att anmäla dig:
http://www.domkallarmighannes.com/2011/03/dagens-blogg_12.html