And now what?

 

Ballerinor och sjöjungfrur. Här går jag och ålderskrisar och så ritar jag samma saker som när jag var tolv typ. Ung i sinnet kanske? I vilket fall som så är filmen på denna bild på g. Var bara tvungen att se hur det blev när man kladdade färg på film också. Insåg under tiden att akvarell passar mig så himla bra. Jag är inte alls så petnoga jag skulle vilja vara och med akvarellen kan jag jobba så snabbt och impulsartat jag vill. Visst kan man alltid jobba på sin finish och träffsäkerhet ändå. Men det är bara att inse. Mer akvarell åt mig så jag kan öva öva öva.

Flytta mors dag!

Mors dag idag och jag inser att jag verkligen är en mor. Hela min tillvaro bara domineras av det här moderskapet och idag, på mors dag är det en trött och något utarbetad mor som skriver. I konkret mening kanske jag inte gör så himla mycket nu. Jag städar inte, diskar minimalt och låter tvätthögen växa framför ögonen på mig utan att göra något åt det. Men att vara en mor innebar dygnet runt tillgänglighet och ännu en gång sänder jag beundrande tankar till alla de ensamstående föräldrar där ute utan möjlighet till avlastning.Själv klappar jag nästan ihop av några månaders vårbruk.

Och så är det mors dag idag. Inte oväntat så jobbar min fina man och dagen ser därför ut precis som alla andra dagar. Jag har allvarligt funderat på om man skulle kunna ansöka om en flytt av mors dag. Jag undrar liksom i ärlighetens namn hur det hela är tänkt. Fars dag ligger på hösten, långt från både sommar och jul. Men mors dag ligger på våren, alldeles intill skolavslutningar, studenter, och i mitt fall ett hektiskt vårbrukade och ensilagerace. Jag hade mycket hellre haft mors dag i mars. En bit innan påsk och ändå sådär så man börjar känna av våren. Andra söndagen i mars! Ska vi spika det?

Det är väl egentligen familjetiden och tiden för mig själv jag saknar. Men jag ska inte måla hela bloggen svart på en gång såhär. Igår rymde jag från familjen och gården och fick lite möjlighet att bara få vara Elin för en stund på en ytterst trevlig inflyttningsfest! Så när jag satt där med trevligt folk och levande musik i kroppen så kom den där nu sällsynta känslan av att vilja dansa. Det var säkert ett år sedan jag dansade sist. Och jag började verkligen sådär på riktigt längta efter att ge mig ut på golvet igen.

Nä, nu ska jag se om jag i alla fall kan låtsas ta tag i matlagningen...

Sjöjungfru blå

När min dator krachade försvann också mitt fotoredigeringsprgram som jag självklart inte har hemma här på cd heller. Så då får man improvisera. Därför är kanske inte färgkvaliteten den bästa. Men här är hon iaf!

Det har blivit några barbröstade havsdamer nu..

Elin på film

för större bild: http://www.youtube.com/watch?v=WLkjUO31uu4&feature=player_embedded#at=19

TITTA! Jag kan också! Jag har gjort en youtubefilm! Där jag ritar! Sedan att själva ritandet blir ganska forcerat emellanåt... men äntligen kan jag visa det jag alltid har försökt förklara. För mig handlar det inte om raka rena linjer och en arbetsgång som går från början till slut. Alla klipp jag kollar på är så ruskigt städade. Här kommer därför något helt ostädat. Jag skissar! Och vad det ska blir har jag bara ett litet hum om från början men för det mesta är det lika planlöst som det brukar när jag inte har några mål. Fast idag hade jag ju faktiskt ett mål. Filmklipp! Så ha överseende med kladdet... Kanske kommer det en fortsättning.

Härmed presenterar jag min sprillans nya dator

Materialisten inom mig jublar. I mitt knä ligger nu en alldeles sprillans ny dator. Så det kan gå. Jag befarar dock att detta kan betraktas som en muta från en hårt arbetande man jag stundom knappt ser till - men han nekar bestämt. Oavsett så gick ju min gamla dator och dog igår sådär lite passande mycket. Så inga viktiga dokument försvann men den gick ändå inte att laga. Muta eller ej. Utan dator hade nog större delar av mitt sociala nätverk förfallit totalt och det går ju inte för sig. Så jag knapprar glatt och tittar beundrande på underverket.

Och tänka sig! Det finns en webcam i datorn med som stirrar på mig (Ja, jag blir allt lite paranoid). Så den måste ju provas. Här är en bild på mig i vårt otroligt fula och vardagsstökiga kök (en parantes är att nästan exakt ett likadant kök som vi har nyligen vann en tävling i kategorin Sveriges fulaste kök).

Tillbaka

Tillbaka igen! Räknar med att det har känts ytterst ensamt och deppigt i alla internets vrår utan min närvaro. Såklart... Själv har jag haft det strålande och efter gårdagens berusande återföreningsdimma med resten av familjen så har idag verkligheten landat på mig som en tung sten igen. Att-göra-listan är skriven och hälften borde gjorts igår. Nackdelen med den inte alltför flitiga inställningen som givit namn åt den här bloggen. Nu är det handlingsplaner för att överleva de kommande stressiga veckorna här på gården  som också måste göras. Och jag får inte riktigt till det. Får kajka runt och äta smörgåsar och leva minut för minut till nästa hållplats helt enkelt.

Det blir nog bra. För det brukar det ju bli.

Ja, och sedan har min dator pajat. Konstigt värre. Jag surfade på den i morse och den levde och var glad. Men nästa gång så var skärmen alldeles konstig. Vill inte påskina att den är omhändertagen med kärlek och varsamhet de senaste tre åren men man blir ju lite orolig för den. Får sätta på ett plåster.

Barbröstat på skrivbordet

Egentligen hade jag tänkt hinna klart denna innan jag far på äventyr imorgon. Men som alltid stirrar jag i sista sekund så den får vänta tills jag kommer hem. Men är nöjd med motivet att jag ändå visar den halvfärdig. Inte så oväntat en barbröstad tös med former jag bara kan drömma om. Men, men det är visst vad som fastnar på mitt papper när jag släpper hjärnan lös.

Men nu blir det tystare här i bloggen några dagar och jag återkommer efter helgens äventyr. Kanske kan jag ändå inte hålla mig borta. Vi får se. Hörs gör vi iaf med säkerhet!

Stressar runt som en tok

Stress är läskigt och konstigt. Jag vet att det är mycket runt mig nu men ändå är det svårt att riktigt ta på vad. Hjärtat springer ikapp vad jag än gör och jag försöker desperat organisera mig, samtidigt som jag egentligen inte gör så mycket. Men det är rörigt nu och som vanligt när det börjar röra till sig så måste jag bara tänka på allting samtidigt. Helst allt jag ska göra samtidigt. Inget konstigt alls att visionerna handlar om att jag både ska ska tvätta all smutsig tvätt, gå ner 550 kg, samtidigt som jag ritar klart bilderna till min bok så jag kan börja skriva på nästa bok som stretar i mig. En salig röra helt enkelt.

Men jag ska försöka lugna ner mig. Jag inser att det bara är att börja med något konkret och sedan löser sig resten sen. Hade inte heller varit fel att få träffa sin man då och då i allt vårbrukande som, som vanligt blir mer stressat än vi tänkt oss.

Fast det finns flyktplan. För ovanlighetens skull. På fredag tar jag pick och pack och drar till Stora Storstaden till systern och pojkvännen. Mysigt värre.

regn regn bara regn...

... men inte så mycket regn här utanför i alla fall när det regnar i teckningarna.

Vad tycks?

Herregud. Jag måste sova nu. Klockan är på tok för mycket!! Men jag har bara inte kunnat sluta måla (underbart!). Och det bidde visst en ny header. Omdömet är inte det bästa såhär mitt i natten så får se om jag behåller den när jag titta på den imorgon med piggare ögon. Och kanske att jag scannar om den lite. Men vad tycks?

Det går segt ikväll

Precis som för många andra försvann ett inlägg för mig då blogger reparerade sig. Men det var ingen större förlust tror jag... Hm... Vad skrev jag? Det kanske inte ens försvann. Ja, förvirringen är bestående.

Annars försökte jag mig på att färglägga ikväll. Det går fruktansvärt segt och jag är någonstans där mittemellan att en del saker ser skit ut för de är halvfärdiga och andra har så mycket potential att jag får lite ont i magen. Och besluten vill liksom inte bli fattade. Kanske bara att ge upp det här för tillfället och invänta lugnare tider. Kanske också friskare tider för jag nyser och hostar som bara den!

Lite allmänt gnäll

Jag vet inte vad skillnaden är. Jag menar med att blogga på nätet och bara social kontakt på nätet. Men bloggandet är i och för sig ganska kravlöst och allt jag skriver berör bara mig och filtret orden går igenom påverkar också bara mig. Men när det gäller sådan där allmän kontakt med mänskligheten: som den enklaste sak som att besvara världens finaste kommentarer, så tar det bara stopp. Mina tankar kan inte riktigt samla sig tillräckligt nu och jag hoppas verkligen ingen tar illa upp! Därför förtydligar jag igen att jag läst alla kommentarer och blir så himla himla glad varje gång jag går in på bloggen och någon skrivit!! Vill därför eliminera alla spekulationer om att jag kanske gått och blivit divig och hoppas min hövligare del av min personlighet snart gör sig till känna.

Men det är väl kanske så att jag inte är så mycket i fas som jag tror ibland. Likadant som jag också är mycket starkare än vad jag många gånger tror också. Men just nu brottas jag ganska stenhårt med Bondmoran i mig som armbågar sig större plats i vårbruket. Livet handlar numera om mat, barn och hemmet - vilka jag inte sköter speciellt bra några av dem. Men heller kan jag inte få något annat gjort bara för att det förstnämnda inte fungerar. Och sedan samtidigt ser jag liksom hur jag ger upp inför vårbruket och tänker "Fan det är bättre att jag bara anpassar mig i formen och blir världstraditionell och bara lagar mat och passar barn och väntar på min bonde hela dagarna": en tanke som inte alls lockar och ärligt gör mig totalt livrädd för mig själv. Men ibland undrar jag vad jag bråkar med? Ett vårbruk? Men nu skulle jag lugnt kunna ta mig en ordentlig fäktingsmatch med den där förbaskade harven!

Och här sitter jag nu igen i soffan. Det som skulle ha blivit kreativa teckningskvällar har blivit en hel jädra filmstudio för tusan! Jag plöjer filmer på tv1000 play varje kväll. Här är filmlistan:

Förra veckan: Lyckan, kärleken och meningen med livet: Har läst boken och tycker filmen var ganska seg emellanåt i jämförelse. Men det var en oväntat trevlig bok när jag läste den så därför blev påminnelsen i form av film trevlig.
Förra veckan:  When in Rome. Lite sådär halvrolig men inte alls speciellt minnesvärld romantisk komedi om en massa förvecklingar efter att en tjej plockat upp mynt från en önskebrunn i Rom. Skulle inte se om den.
Söndag: Love Happens. Glömde först helt bort vad den handlade om men kom nu på det. Alltså inte heller så minnesvärld. Handlade om en änkling som lär ut om hur man går vidare efter ett nära dödfall men som själv inte kommit över sin döda fru. Och så massa kärlek. Okej film med lite lite djup.
Måndag: Trollkarlens Lärling: Är ju lite svag för sådana här filmer med parallella verkligheter och trolleri och grejer. Stundvis pinsamt platt och stundvis var man helt fast. Skulle möjligen möjligen se om den om den gick på tv.
Tisdag: Har du hört ryktet om Morgans? Visst fnissade jag lite då och då men den var bara ok. Varken Hugh Grant eller Sara Jessica Parker gjorde den speciellt minnesvärld.
Onsdag: The Ugly Truth: En film mer i min smak. Slog an på några romantiska strängar och var underhållande. Skulle kunna se om.

Lita för övrigt inte på mina något bittra recensioner. Det finns en anledning till att jag bara valt glada happyendingfilmer. Undra vad jag ska kolla på ikväll... Det mest sunda hade ju varit om jag lät bli tv:n. Har jag hört.

Jaja, nog på bitterhet ikväll! Sorry bloggläsare att jag förpestar edera sinnen på detta vis! Bättring här också snart hoppas jag. Och storslagna bilder också vill jag göra.

Falska förhoppningar

Herregud, jag bor tusan i datorn! Det är som om jag inte kunde överleva en dag utan datorn och så vill jag INTE ha det! Jag är ju egentligen inte så. Vill inte vara så i annat fall. Men det är bara så mycket jag måste göra där... Det är som om jag har hela mitt sociala nätverk packeterat i skärmen. Först är det bloggen, sedan facebook, sedan ska all mat in i viktväktarprogrammet och sedan ska jag blogga om vikten också på vv-sidan. Antingen skriver jag här eller där eller försöker jag desperat hålla i ordning på varje korvbit som råkat slinka ner utan att jag tänkt på det.

Och så jobbar Fina mannen. Veckan är i och för sig lugnare för min del jobbmässigt men hetsen har vist inte lagt sig. Falska förhoppningar. Att vara bonde om våren är stressigt. Att vara bondfru är djupt tålamodskrävande och ibland riktigt ensamt. Även för någon som tycker om att vara ensam. Just nu plöjer jag igenom alla gratisfilmer med en gnutta romantiskt innehåll på viasatboxen. Och måla kan jag bara inte med. Fast jag så gärna vill och blir frustrerad på mig själv. Man ska visst vara i någon form av harmoni eller ha fokus för att hantera det har jag förstått.

Just nu kan jag tusan inte ens bestämma vad vi ska äta för mat ikväll, eller imorgon... eller ärligt: någonsin! Jag lever i varje minut på ett negativt sätt. Men det går kanske över. Har för mig att det brukar vara såhär men har nog förträngt det.

Lite sådär om allting

Nu är jag sådär dålig på att svara på kommentarer igen. Men jag läser, blir hjärtans glad och tänker ut långa välformulerade svar, och sedan kommer jag av mig. Och så får jag dålig samvete för att kommentarer är ju så himla mysigt att få. Så känn er uppskattade!

Är i övrigt mer tillfreds med den här veckan. Förra veckan stressade jag runt på två olika skolor varannan dag och sedan nojade jag över att gå på fest efter så många års ofestande. Men allt gick bra. Klassfesten bäst och jobbande sämre. Därför njuuuter jag av lugnet denna veckan. Har tom invigt veckan med att snickra en bit på trädkojan som numera har en tjusig balkong (Fina mannen hjälpte mig med lite skruvande och spikande för att motverka att jag blev helt totalt galen där ett tag på allt som inte gick som jag ville).

Sedan går vikten strålande. Ner denna vecka igen och jag är nu ner 6,3 kg på sex veckor. Inte illa det inte. resten får gärna rasa i samma fart- även om jag av erfarenhet vet att det brukar plana ut lite. Viktväktarna säger jag bara! Man får äta allt och har även utrymme till den älskade chokladen om man vill - Och ändå går man ner i vikt! Jag känner inte att jag saknar någonting nu och äter bättre än vad jag någonsin har gjort tror jag. Uppfinningen med att inte äta godis och onyttigt i veckorna gör mirakel för det ständiga dåliga samvetet. Nu äter jag äntligen utan dåligt samvete!

Och sedan skulle jag ritat igår. Vilket jag i slutändan inte gjorde alls och det kändes himla bra. Jag har känt mig så stressad av ritandet de senaste månaderna och liksom velat bevisa för mig själv och hela världen att jag visst kan bli sådär bra som jag vet att jag kan. Och jag tycker att jag gör framsteg men är en bit från mål. Men nu känner jag bara att det för tillfället räcker att bara veta det där. De förlorade åren lär jag väl ta igen med tiden och potentialen ligger liksom där inne och gror. Så bilder kommer men jag ska försöka att inte stressa upp mig. Cafébilden ligger nu på skrivbordet och kanske blir det målande ikväll. Fina Mannen vårbrukar ju för jämnan nu här på gården så det blir många ensamma kvällar att fylla med trevligheter.

Egobilder

Egobilder är inte riktigt min grej och det slutar alltid med att jag känner mig himla fjantig - fast alla andra ser så himla coola ut på sina. Så ha överseende. Men jag har ju också insett att det kan vara kul att se vem som bloggar och att om några sådana bilder ska komma upp så är det jag som får lägga upp dem. Och ibland ta dem. Så här är jag i smink och outfit från gårdagens ytterst trevliga klassåterfest. Precis så trevligt som jag hoppats på!

På G i café

Ja, jag vet att jag inte brukar visa bilder på G så tydligt och när jag kommit så långt som nu. Men den här  får jag lite ångest över. Här ligger den framför mig med en massa visioner och tankar och jag tycker om. Och jag vet att jag mycket möjligt kan "förstöra" den visionen med en massa färg som kanske inte blir som jag tänkt och som heller inte går att sudda ut. Så ikväll låter jag bli pennorna från och med nu. Och så fortsätter jag en annan dag lite piggare och hurtigare. För kul ska det ju klart bli. Särskilt när den är klar.

UT skrämmer ihjäl mig

Den här veckan, säger jag bara. Inte så att det varit fruktansvärt eller något direkt utan mest att jag jobbat varannan dag, fina mannen varje kväll och jag får liksom ingen direkt ordning. Fast jag stundvis är fasligt effektiv och sorterar och städar som en tok.

Och shoppar. Gud vad jag shoppat idag och igår. Jag skäms riktigt. Och bara saker till mig själv vilket aldrig riktigt känns försvarbart i denna omfattning när pengarna sällan är många. Men så försvarar jag mig och tänker "Ja, men jag behöver ju faktiskt leggings eftersom mina andra är hål på. Och likadant med bh:n också liksom och jag kan ju inte rå för att mina bröst blir helt stora av att vara fet och att jag helt plötsligt enligt Change har storlek I (Förtydligande: ABCDEFGHI) och därmed bara måste köpa sjukt dyra bhar. Och en klänning måste man ju ha. Och en festväska för att jag ska på fest (återkommer om det) och inte köpt en handväska på sju år. osv. Ja hu ni hör ju hur det låter. Skäms lite till och önskar bara någon (min man) kunde döva mitt dåliga samvete.

För imorgon ska jag på fest och ut och allt därtill. UT. Ordet skrämmer slag på mig. UT är anledningen till att jag hakat fast mig vid alla dansställen (bugg) och äntligen känt mig hemma. I UT känner jag mig bara förvirrad och livrädd och vet inte var jag ska ta vägen. Men mest för att jag inte varit där på sju år. Ja, ni läste helt rätt. Men jag har gjort bättre saker. Skaffat barn, gift mig, buggat, ritat, pluggat, myst på hemmafester och i soffan osv. Och såhär efter över ett års mammaledighet undrar jag ens om jag är socialt kompetent nog att umgås med någon utanför familjen och jobbet. Vad ska jag prata om? Kor?! Vad ska jag göra ute? Hur är man ute trots att man känner sig som världens mest rotade småbarnsmamma?

Men å andra sidan så ska det blir SÅ HIMLA KUL. Riktigt ser fram emot att träffa mina bildkamrater som är så fina allihop. Och ser ännu mer fram emot att ta på mig min uppdaterade garderob och bara få känna mig fin och spännande och allt det där. Inte mjukisbyxtråkig och sluffsig som alltid annars.

Det kommer gå bra. Det kommer gå bra. Det kommer gå bra.

Annars ikväll ska jag måla vidare på bilden jag började med för några dagar sedan. Kul! Och sedan ska jag äta choklad. För det får man idag eftersom jag vill undvika att panikäta imorgon. Bättre idag med lugn (?).

Nu: åter till verkligheten och tacos och hela baletten med barn i säng och allt.

Kik

En bild som är på g. Den här gången blir det miljö och hela grejen. Misstänker att jag kommer bli besviken på mig själv vid färgläggningen - tycker det är himla svårt att antingen ha promarkers eller akvarell. Någon annan magisk väg? Datorn är jag ju kass på när det gäller sånt. Skulle vilja lära mig också... Men övning ger färdighet så kanske lär jag mig mästra mina egna medier till perfektion någon gång.

Något jag är väldigt nöjd med nu är att jag äntligen tycks få upp lite fart i mitt skissande. Skönt när man kommer någonstans ändå.

Annars är det lock för örat, klädshopping till en krympande kropp (-5,5 kg på fem veckor!)  i eftermiddag och sedan jobbande imorgon. Så ser det ut.

Kreativ oreda

Sitter här och fryser. Är trött på att frysa. Har tusan frusit varenda kväll nu hela långa vintern och nu får det snart vara nog!

Annars bjuder jag på mer verklighetstrogna bilder från mitt skrivbord än de städade versioner jag har visat innan. Ja, man måste gräva sig ner till arbetsytan. Men jag kallar det kreativ oreda.

Övning och övertygelse

Jag vet att det inte är fel att rita en massa tjejer jämt. Vet det. Men det som stör mig mest är att jag kan rita så mycket mer bara jag blir inspirerad eller tvingad att rita något annat. Och sitter jag och spånar för mig själv i soffan så blir det liksom tjejer reflexmässigt. Och då stör det. Även om det inte är en dålig grej alls egentligen utan mer att jag blir trött på mig själv. Trött på meningslöst ritande och bara vill ha något att bita i. Något som sparkar mig i baken och tar mig vidare.

Suck. Men sanningen är ju egentligen att jag måste ta ansvar för mig själv och ställa in en kurs mot ett mål. Jag har mål som ibland känns helt osannolika och försöker därför öva på min självtillit. Inte den om att jag kan rita längre utan mer den om att jag är tillräckligt bra. För i mina ögon kan jag alltid bli sjukt mycket bättre. Vilket jag kan. Allt handlar bara om övning och övertygelse... Ja, jag jobbar på det...