Hej Gnällbloggen!

Jag är blott en skugga av den inspirerande, kreativa bloggare jag en gång inbillade mig att jag var. Men man kanske inte ska räkna med att man är sådär fasligt spännande på tisdagar. Tisdagar är nog för övrigt en av de tråkigaste dagarna på veckan, då man har tagit avstamp från helgen och har en evighet till nästa helg. Därför brukar jag vara evinnerligt tacksam för att jag är ledig tisdagar.

Vilket jag inte var idag.

(För övrigt borde jag vara evinnerligt tacksam för att jag har ett jobb!)
(Och tacksam över familj och hälsa och femtioelva andra saker som jag borde visa mer tacksamhet för istället för att vara en gnällburk)

Men vad gör jag?
- Sitter och bloggar medan min man gör mat
- Funderar på hur många Stolthet och Fördom-avsnitt jag kan se ikväll
- Undrar om jag är knäppare än andra?
- Funderar på hur pass bra det är att visa sina svagheter
- Vickar på tårna för att inte mina tår ska förfrysa i min raggsockor som mamma har stickat
- Försöker smälta att jag gått ner 24,3 kg i vikt sedan april förra året.
- Försöker smälta bananen och mackorna jag tröståt så att det får rum med korv och potatismos
- Letar spisar och diskmaskiner på Blocket för att vårt kök bokstavligen faller i sär
- Drömmer om att få en massa spännande teckningsuppdrag. Bring it on!

Fjärilsflicka

Klart!

Lite inspirerad nu att testa lite nytt. Denna gång blev det ett annat ljus och färgskala. Nästa gång ska jag jobba efter en referensbild på ljuset tänkte jag då denna är tagen ur huvudet.

Och sedan vet ni väll?

Ingen går säker på facebook!!

Är man tillräckligt snäll och har någon bild jag fastnar för så kan den hamna som inspiration till en illustration. Denna gång var jag ute efter bilder på ansikten i profil och hittade denna (nåja, eller liknande). Sedan använde jag all min konstnärliga frihet!

I säng med mig får det bli! En del av bilden jag jobbar med...

Bloggkrisar

Jag vet inte riktigt med min blogg just nu. På ett sätt vill jag att det ska vara en flödande kreativ källa där man bläddrar och bläddrar och bara fööööruuuuundras över min talang och kreativitet och drivkraft. Å andra sidan har jag stor lust att låta den bli en känslomässig soptunna där jag liksom kastar av mig mina neggotankar för att sedan bli en sprudlande, rolig och fantastisk mamma i verkligheten.

För det första tror jag att inget av detta funkar.
För det andra så är dessa två bilder svåra att kombinera även om de skulle funka.

Sedan fortsätter jag med att känna obehaget av att bloggen ska vara så jäkla viktig. Ibland sitter jag och stirrar på den som om jag förväntar mig att den själv ska få ett eget liv och börja underhålla mig, alternativt ge mig kloka svar. (Vilket den också ofta gör i och för sig genom de fina kommentarerna från er).

Ska jag ge mig själv bloggförbud?

Eller ska jag skippa kravet med att jag måste skriva något bra och bara slänga upp någon bild någon gång i månaden eller när jag har lust?

Eller fortsätta såhär?

Vi får se. Vi får se. Vi får se.

Målartips

Det har hänt mycket på den här bloggen. Men framför allt har det väl då följaktligen hänt en del med mig också. Vi hänge ju ihop ganska bra vi två: Elin och Bloggen. Vad hade bloggen varit utan Elin? Eller kanske snarare: vad hade jag varit utan den? Vad hade jag varit utan Er? Vänner, familj, bloggläsare och annat folk som av olika anledningar läser detta. Och sedan har vi ju allt folk jag läser och beundrar där ute också som jag ständigt tävlar med mig själv för att nå. Jag hade definitivt inte målat som jag gör nu utan alla er.

Här är i alla fall vissa tekniska grejer jag kommit fram till under resans gång som förbättrar mig som tecknare/målare:

Måla med övertygelse
Det är sjukt svårt att måla en bra bild om man VILL att den ska bli bra och tänker för mycket. Det är mitt ständiga hot. Klart man ska tänka när man målar men som när jag tex målar porträtt nu för tiden så måste jag veta, när jag sätter pennan mot pappret, att det blir likt. Det är inget jag tillåter mig att fundera över längre utan jag fokuserar istället tankarna till själva utförandet och känslan i bilden etc.

Osäkerhet syns
Det här hänger ihop med punkten ovan. Men för egen del vet jag att linjer i mina teckningar som görs planlöst och osäkert får inte samma stuns som de jag gör när jag vet var de ska sitta, har för roll i bilden etc. I målning är det ju lättare att ändra (vilket jag gillar) så där handlar det mer om att bara måla på målmedvetet: då tycker jag att det blir bäst. Men ack! Jag lever ju inte alltid som jag lär trots att jag vet...

Slappna av
Jag var helt livrädd och övertygad om att jag inte hade någon form av färgkänsla innan mina promarkers. Men allt handlade bara om brist på övning och erfarenhet. Nu när jag kan slappna av inser jag också att jag har en stor kunskapskälla i mig som jag inte kan ta på eller ens ibland definiera - men som hjälper mig gång på gång. Fast.... det funkar bara när jag slappnar av!

Alla måste öva
Jämt! Man blir inte bra på det här utan att öva. Det är det ingen som blir. Inte ens megaproffsen (Det är ju där man ser exempel på storslagen övning och talang också givetvis). Så jag övar vidare helt enkelt.

Gör klart!
Under en stor del av mitt liv har jag sagt till mig själv att jag är en människa som bara börjar på saker och aldrig gör klart. Pyttsan! Med teckningarna har jag verkligen lärt mig ett annat sätt att se på det. För det är många gånger jag har gjort teckningar som jag tänkt kommer bli skit men sedan visar sig bli jättebra bara allt kommer på plats. Så jobba på Elin och kör förbi skitstadiet så ska du se att det bli bra! (Och så blir man fasligt nöjd med sig själv när man gör klart saker också)


Okej, jag lever inte alltid som jag lär men jag vet i alla fall det här om mig själv! Och det känns utan tvekan som en vinst.

Helgen har räddat mig

Phu! Jag tror den här helgen räddade mig lite. Ibland behövs helger mer än annars och nu var det så. Fast inte har det varit uppvilning på schemat inte: bättre upp! Träffat mysiga människor och handlat möbler (det var inte igår det) och organiserat mitt hus. Har ju en sådan där "efter-man-får-barn-känsla". Ja, minus ungen då! Men det känns som om att efter 13 februari är ingenting säkert. Knäoperationen. Skräckbilden spelas i mitt huvud om och om igen: jag kan inte gå på flera veckor och kommer inte komma igång och jobba som jag tänkt och kommer få en helt invalid hela sommaren och bara sitta och gråta för världens hopplöshet. Därför ska ju allting göras nu!

Och målar gör jag. Mer än vad som syns i bloggen. Så här kom en bild jag färdigställde härom kvällen. Två till på G och en gnagande målarlust. Och imorgon blir det jobbvecka igen

Ikväll mys med familjen och måla med akvarell

Skisser är roliga! Det hoppas jag ni också tycker. För här krisas det sådär konstnärligt efter en seg vecka utan ork och jag tappade precis lite mening återigen. Jag VET att jag kan teckna så oändligt mycket mer än de bilder som syns i bloggen. Men utan mål och mening känns det allt lite lamt och jag fastnar.

DÅ är det väl tusan tur att jag har ett utvecklingsprojekt och spännande bok att läsa och lära ifrån! Jag kommer lära mig massor har jag bestämt!

Och så längtar jag efter att måla som bara den.

Men först sova sova sova

Inte min dag. Inte ens rita hjälper visst. Längtar efter heeelg!

Vem är lugn och balanserad?

Åh vad jag skulle vilja vara en balanserad och förståndig vuxen människa nu som städar sitt hus, inte plötsligt får ett knäpp och tror hon är odödlig, gör genomtänkta matlistor, sover om nätterna och inte sitter och bryter ihop någonstans där på vägen då det bara blir för mycket!

2012 är ju möjligheternas år vettni! Eller kanske året då jag bestämt mig för att inte gömma mig bakom min rädslor och dåliga ursäkter utan faktiskt göra mer! Vara tillgänglig för möjligheterna liksom. Inte se ut som ett litet rädd mumintroll så fort någon viftar med chanser framför mig. I år tar jag dem! Alltihop uppenbarligen... Jantelagen är stoppad någonstans längst in där jag aldrig städar. Vilket ju kan vara var som helst med tanke på att jag är så dålig på att städa.

Fånga dagen! Upp till kamp! Nu  kör vi!
Här finns inga stopp (uppenbarligen)!

....

Men det är väl kanske det som det finns... Som en klok unge en gång sa, som visserligen är klok nu också en sådär 15 år senare, "En sak och bit i taget!". Vuxen och balanserad. Inte tro att jorden går under i februari med knäoperation och att jag måste hinna med allt innan dess. Inte tänka på att försörja sig eller göra mänskligheten besviken på något sätt. Inte döma mig själv för att jag nallat (små) chokladbitar i skåpen två dagar i rad och gick upp ett hekto denna veckan.

....

Men det är väl också så: det är mer spännande såhär när det händer!

I was born this way

Färdig!
Nöjd!

Nu vill jag mest rita/måla allting samtidigt. Men det tar jag någon annan dag :)

Jag är ju döden trött: varför målar jag för? Fast jag vet nog redan svaret...

Äntligen fredagskänsla!

Fredag kväll. Har ännu en gång druckit ett helt glas vitt vin innan klockan sju på kvällen och denna gång av mer normala orsaker. Det är skönt med fredag. Jag är tacksam att jag kan tycka att det är skönt med fredag: en gång i tiden levde jag bara onsdagar hela veckan. Nu sitter jag här och är trött i rygg och fötter att jag undrar hur fysiskt ansträngande det egentligen kan vara att jobba som lärare. Själv skulle jag tippat på att det är hjärnan som får den värsta omgången. Men vad gör väl det när det är fredag!

Denna vecka har jag kommit på att jag nog är bra på mitt jobb, sett tvåsiffrigt på vågen, ritat som en galning,  tvingat mig ur mitt eremitstadium (frågan är: är det ett stadium?), postat ett spännande brev, röntgat ett knä, bestämt ny tid för operation med knädoktorn, lämnat in en trasig dator (snyft). På fem dagar. Varför kan jag aldrig göra något i normal hastighet?

Nu ska det ätas piroger och mysas i soffan. Det finns en överhängande risk att myset involverar pennor... (Hm, det lät väldigt konstigt)

Godkväll med risk för återseende!

26 år och snart eremit

Det finns en överhängande risk att jag håller på att bli eremit. 26 år och eremit. Jag borde ju kunna vänta några år med det kan man tycka. I alla fall tills jag har blivit en rik och berömd författare/illustratör. Då är man  ursäktad om man är excentrisk. Fast jag vet inte om jag är vidare excentrisk. Men det är väl det jag i så fall får satsa på.

Många gånger drömmer jag om att sitta och skriva och rita hela dagarna. Lämna barnen på förskolan och sedan är det bara jag och kreativiteten hela dagen utan dåligt samvete. Men jag vet ärligt inte hur bra det skulle vara för min eremit-gen på en skala ett till tio. Då hade jag inte träffat någon, blivit folkskygg på riktigt och sedan hade jag definitivt inte träffat någon utom de närmsta. Nej i så fall, i en fjärran drömvärld, hade jag nog satt mig på släktforsknings avdelningen på bibblan och babblat med gubbarna och sedan sett till att göra djupa efterforskningar till mina böcker så att jag fick prata med folk. Men en värre tillvaro kunde man ju ha. Blickar drömmande mot horisonten.

Fast om vi ska återgå till verkligheten så är det ett faktum att jag hellre är hemma med nära kära än umgås med folk jag inte känner. Jag tycker inte fasligt bra om att ringa till folk när jag inte vet vad jag ska prata om. Och jag är pinsamt urusel på att få ändan ur vagnen och se till att träffa även vänner som jag väldigt gärna vill träffa. Och sedan ska vi inte prata om hur trögstartad jag är innan jag tycker att jag verkligen känner någon. Har jag nämnt att jag inte heller tycker om påtvingade sammanhang där man i bygden borde umgås.

Och egentligen: Det största hotet som lätt får min eremit-gen att blomma ut är det här förbaskade internet! Det är väl då tusan behändigt att kunna sitta här i ena änden och skriva om sig själv och sedan kommer folk och kontaktar en bara sådär. Man känner sig social fast man egentligen inte umgås med någon.

Hujedamej, hur ska det här gå?

Lite naket en lördag?

Nej inte jag då dock utan på pappret...

Ett boktips någon?

Jag känner mig ofta inte tillräckligt påläst vad det gäller målande och ritande. Och då får man ju göra slag i saken, försöka hitta likasinnade och börja läsa och lära ihop. Därför vill jag ha era bästa lästips om målande och ritande och färg och kreativitet: ja kanske inte i samma bok då (eller?)

Har ni någon oumbärlig bok? Eller någon som väckt nya tankar och idéer? Eller bara böcker fulla av inspiration? Alla förslag mottages tacksamt!

Trevlig kväll!

En paus vid datorn kanske

Här sitter jag vid en stationär dator. Det känns nästan för seriöst i jämförelse med det halvliggande slösurfande i soffan jag annars brukar ägna mig åt. Och samtidigt som jag surfar sitter jag och sneglar på bilden jag ritar nu på skrivbordet. Tassar mest runt den tycker jag även om det är helt underbart att rita på den bara jag får pennorna i hand. Det var väl kanske det jag lärde mig mest 2011 tror jag. Hur tillfredsställande det faktiskt är att jobba för ett färdigt resultat.

Men jag är något splittrad. Jag har en sådan där underbar känsla i magen att saker ordnar upp sig undan för undan nu. Allt som krävs är bara lite engagemang så faller saker på plats som jag gått och gnällt om. Och det gäller både stort och smått. Kanske att jag bara fått någon form av nyårs-kick som resten av folket på denna planet. Nytt år = nya möjligheter. Eller har jag helt enkelt rätt. Jag kör på besserwisserfasonerna: jag har rätt!

Fast nya möjligheter kan ju tusan skrämma slag på en ibland! Igår till den milda grad att jag tömde ett glas vin bara sådär innan klockan sju en torsdagsskväll (högst onormalt i en Elin-värld kan tilläggas). Och inte var det till någon större hjälp heller kan det tilläggas. Men så kan det gå när ett brev om knäoperation dimper ner i brevlådan och tiden är om mindre än två veckor. Jag ber till gudarna att det kan ändras för här har det bara nojats och inte tränats: och det senare är högst nödvändigt inför operationen.

Nu ska jag njuta av lugnet så länge det varar...

Jag får inte riktigt ekvationen att gå ihop. Jag har en lista med femtioelva saker med det konstnärliga som jag ska bli bättre på. Och för att bli bättre måste jag öva. Men så måste jag också producera för välbefinnandets skull och känna att jag gööör något. Om vi säger att jag har ork och tid att måla/rita tre-fyra kvällar i veckan och en av dessa går det inte så bra. Två tre kvällar kvar. Kvällar från kl 20:30 (i bästa fall) till så länge jag har ork och vett att fortsätta (ca 22 vardagar, midnatt helger).

Samtidigt har jag hört att man ska vara en bra mamma som inte blir galenarg på morgonen när äldsta ungen inte tar på sig, alert på ett jobb som kräver hundra närvaro och prata med sin man när barnen har somnat. Kuggat på samtliga punkter.

Av någon anledning så tycks jag alltid komma ihåg att äta i allt det här. Så det jag istället borde komma ihåg är att hoppa över det ibland. Eller bara äta mindre helt enkel så jag kan gå ner ytterligare 22 kg eller nått...

Och det hade ju varit bra om hjärnan kunde ställa in sig på att jag verkligen ska operera knät så att jag kan komma igång på träningen innan snart.

Sedan fortsätter jag drömma stort. Det borde väl vara bra kan man tycka...

Mycket i huvudet. Lite som känns lämpat för bloggöron. Dax att vara privat nu efter fyra års bloggande? Och så är min dator sönder och allt som publiceras på iphonen känns halvt och futtigt. Därför blir det en av mina klassiska "slappna-av-huvudet-skisser" medan allt annat känns lite rörigt.