Känner att jag har en svacka i mitt bloggande. Antagligen för att det är lite för mycket runt omkring skulle jag gissa. Men ibland kan det här kännas ganska meningslöst. Här sitter och jag och rabblar vad jag tänker och känner men vad gör det liksom för nytta? Ibland tänker jag på vad ni kanske vill läsa om och många gånger skriver jag om det som faller mig in.
Men ibland känner jag mig som den där apan i buren. Folk kommer och tittar för att de är nyfikna och vill de kan de gräva sig flera år bakåt i mitt liv. Jag har alltid sett er läsare som några som följer med mig och delar mina tankar eller är delaktiga i mitt bloggande. Men tänk om det inte är så. Tänk om jag verkligen är apan? Jag vill inte tro det riktigt men inser att det nog isf är alla bloggares dilemma. Och då handlar det väl egentligen om man vill blogga eller ej. Eller i vilken form man vill blogga?
Men ibland vet jag bara inte...
Det känns som om vi blir fler och fler som känner såhär. "Varför ska jag berätta om allt jag gör för en massa okända människor på nätet?".
SvaraRaderaJag tror det är en motreaktion på den extrema period av sociala medier vi har bakom oss. Twitter, Facebook, Instagram och bloggar... Jag märker en tydlig skillnad med att folk inte ALLS är lika aktiva på de där ställena längre (inklusive mig själv). På facebook är det en lite tapper skara som fortfarande uppdaterar statusar.
Kanske håller vi på och försöka bli mer närvarande på riktigt i våra liv istället?
Det jobbiga är väl att jag tycker om att blogga i vanliga fall. Faktum är att efter fem års bloggande så BEHÖVER jag det. Det finns saker som bara måste pysa ut på bloggen.
RaderaMen det är lite sorgligt som du säger att många slutar. Eller pausar. fast jag förstår det fullt och fast. Man blir ju faktiskt också väldigt trött på att dela med sig av allt. Att känna en plikt att göra det. Och när man ska dela med sig av sånt som man inte vet om man ens borde skriva om blir det ännu svårare. Och då blir fokuset så konstigt: jag gör det för läsarnas skull. Men vilka är då mina läsare?
Jag önskar att jag var mer närvarande i mitt riktiga liv och att detta inte vore så himla viktigt. Men en annan del vet att det här numera är mitt vanliga liv. Jag äter, sover, tar hand om familjen, ritar och bloggar.
Frågan är väl snarare varför. Vad är meningen? Vad får jag ut av det mer än att vädra mina tankar? Och kan jag isf göra det mindre offentligt? Vill jag det?
Haha, nu blev jag djup. Men din kommentar väckte tankar :)
Jag känner igen de där tankarna... vissa går säkert in på våra bloggar för att de är nyfikna och vill se hur vi lever, lite som att titta på apan. Men många som följer bloggar som tex din där du är kreativ och visar det du skapar har nog mer ett intresse av att inspireras av ditt skapande och din stil.
SvaraRaderaMen ibland när det inte kommer några kommentarer alls...då undrar jag också...är det någon som bryr sig mer än jag?
Ja du har säkert rätt men när det inte blir så mycket skapande här undrar man ju varför folk hänger på ;) Men förhoppningsvis är det ju som du säger av engagemang. Och något annat lär jag ju knappt heller få veta. Men jag känner igen känslan du beskriver :)
RaderaKikar in... Hittade din blogg på VV:s hemsida :)
SvaraRaderaDuktig du är som lyckats bli av med 20 kg :)
Jag är på väg dit jag åxå....
kram
Hej! Välkommen in! Lycka till med viktminskningen! Här har jag dock gått upp ett gäng kilo och samlar kraft till en ny kamp :)
Radera