Uppskruvade veckor

Jag är verkligen BESATT av Lizzie Bennet Diaries! Men så blir det kanske när man sett 80 avsnitt på en vecka. (De är ju inte mer än 3-6 min långa vill jag inflika till mitt försvar, fast det kanske låter ännu knäppare). Och det är ju liksom nu det händer och här får jag vänta flera dagar på nästa avsnitt!

Men min analys av situationen är att jag flyr in i Lizzies vlog-värld för att komma bort från kaoset här. Eller kaos kanske är att ta i efter en dag hemma med sjukt barn. Men de närmaste veckorna är sanslösa på båda mina jobbplan. Jag skulle kunna sprida ut dessa händelser under två år och vara nöjd men istället händer allt på två veckor.Och saker händer ju inte bara. Hade de bara hänt hade det varit ok. Men allt kräver förberedelse och planering. En del saker vet jag inte alls hur jag ska förbereda mig på.

Som på jobbet. Jag är ju en relativt nyutbildad, om inte annat så ganska oerfaren, tidigarelärare som numera jobbar i förskolan. Där jag faktiskt trivs kanon. Ja, jag är allt lite förvånad med tanke på att jag trott att större barn passar mig bättre och därmed gått en utbildning för de åldrarna. Så i och med att jag aldrig har haft ens en praktik i förskolan gör det ju att det blir lite tungt ibland innan man kommer in i allt. Och just nu är det en ny termin och nytt år och kraven hopar sig för att bli klar med allt till läsårsslutet. Och själv behöver jag jobba in lite timmar. Hej och hå men det ska nog inte bli några problem här framöver med tanke på schemat med möten och extrajobb inför dessa.

Sedan är det ju företaget. Jag jobbar numera med företaget tolv timmar i veckan och helst helst ska jag illustrera så mycket jag kan av den tiden. Men vi är ju precis uppstartade och det är många beslut att ta, papper att skriva och praktiska förberedelser att få i ordning på så tiden äts lätt upp.

Och så är det ju det där med att illustrera. Det är så sjukt roligt och jag önskar jag kunde riktigt gräva ner mig i det mer än de timmar jag har. Men oavsett så är allting nytt med det här och trots att jag vet hur jag vill göra så tar det fasligt lång tid i förhållande till de timmar jag har. Stress! Fast bara allt runtomkring varvar ner sig några varv så tror jag att timmarna räcker för att vi ska nå våra mål.

Men mest försöker jag förstå att jag ska på de där mötena i Stockholm i februari. Jag vet att jag tjatar och jag lovar att jag ska avslöja lite mer en annan gång.

Men nu ska jag nog titta på Lizzie Bennet en gång till och tjura lite för att jag inte kan planera mig själv för fem öre nu.