Herregud, jag bor tusan i datorn! Det är som om jag inte kunde överleva en dag utan datorn och så vill jag INTE ha det! Jag är ju egentligen inte så. Vill inte vara så i annat fall. Men det är bara så mycket jag måste göra där... Det är som om jag har hela mitt sociala nätverk packeterat i skärmen. Först är det bloggen, sedan facebook, sedan ska all mat in i viktväktarprogrammet och sedan ska jag blogga om vikten också på vv-sidan. Antingen skriver jag här eller där eller försöker jag desperat hålla i ordning på varje korvbit som råkat slinka ner utan att jag tänkt på det.
Och så jobbar Fina mannen. Veckan är i och för sig lugnare för min del jobbmässigt men hetsen har vist inte lagt sig. Falska förhoppningar. Att vara bonde om våren är stressigt. Att vara bondfru är djupt tålamodskrävande och ibland riktigt ensamt. Även för någon som tycker om att vara ensam. Just nu plöjer jag igenom alla gratisfilmer med en gnutta romantiskt innehåll på viasatboxen. Och måla kan jag bara inte med. Fast jag så gärna vill och blir frustrerad på mig själv. Man ska visst vara i någon form av harmoni eller ha fokus för att hantera det har jag förstått.
Just nu kan jag tusan inte ens bestämma vad vi ska äta för mat ikväll, eller imorgon... eller ärligt: någonsin! Jag lever i varje minut på ett negativt sätt. Men det går kanske över. Har för mig att det brukar vara såhär men har nog förträngt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar