Vårångest och viktnojja

Söndagsångest. Vårångest. jag vet inte vad det är. Men det är som om hela nästa vecka och hela våren ramlar över mig samtidigt. Och ibland är det svårt att få ihop det. Snart börjar vårbruket. Då är det adjöss med planerna tills senhösten kommer. Alla renoveringar och projekt som möjligen hinns med bland all traktorkörning och djurjagande är bara bonus. Och just nu är hela mitt huvud fullt av projekt så det nästan sprängs. Egentligen har jag ingenting emot att fixa med saker själv men när det gäller att spika och renovera med en ettåring kring benen och gärna i famnen så känner jag bara begränsningar. Och ego som jag är så känner jag frustrationen av att bara gå omkring i projekten utan att få ihop det.

Och mitt i allt det här har jag tvingats till insikten om att det är dax att ta tag i mitt hälsosamma liv. Det har gått överstyr och nu måste jag få styr direkt. Annars väger jag så långt över 100 kg att jag aldrig kommer ner igen. Så känns det. Och det känns jobbigt. För visst har jag gått ner i vikt många gånger. En del gånger riktigt bra också. Men de kilon jag sitter på nu är ju resultatet av otroligt många försök och lika många misslyckanden. Och att misslyckas gör ont och sätter djupare fåror i en för varje gång. Till slut är man inte rädd för att försöka utan snarare för att misslyckas.

Jag inser att mitt framgångsrecept ligger i att inte tänka på det för mycket. Men alla som är någorlunda insatta i min blogg vet att det inte riktigt är mina starka sida. Jag engagerar mig stenhårt och har jag ett projekt i huvudet följer det mig till 110 procent. Så också vikten som även annars upptar så stor del av min hjärna. Åh, det är så jobbigt med kilona. Ibland känns det som om de definierar hela min person och varje litet lyckande och misslyckanden alla sluter upp kring min vikt.

Kanske därför det är söndagsångest. Antagligen. Det brukar ju som sagt vara viktrelaterat.

Och imorgon börjar mitt hälsosamma liv. Jag är så rädd för att misslyckas och egentligen vet jag att jag inte ens borde tänka på det viset. Men ska försöka att inte bli för fixerad. Ska försöka att göra allt naturligt och inte börja tänka på mig själv i sjukdomstermer utan mer som "En vanlig tvåbarnsmamma som lagt på sig alldeles för många kilon efter två graviditeter och nu hurtigt bestämt sig för att få tillbaka sin kropp och sitt liv igen".

Blä. Men efter en vecka av lyckanden och ett stort minus på vågen så kanske jag kan skjutsa igång den goda spiralen igen...