En unge i ladugården och "jobbar" och en sover. Mitt hus ser fortfarande förskräckligt ut och jag undrar varför ingen städat. Eller i alla fall städat upp sandlådan i hallen eller plockat bort julsakerna från bänken. De kommer nog stå där tills i sommar. Jag ska inte på något sätt påskina att jag är en pedant och inte heller att jag inte är fruktansvärt lat emellanåt. Men ibland vet jag inte var tiden tar vägen. Eller var alla tänkta lediga helger heller för den delen tar vägen. Jag är inte direkt kvinnan som städar ett helt hus själv med två barn och lediga helger är därför heliga för att hinna ikapp ibland. Men den tänkta lugna vintern är nu som bortblåst och snart kommer den odödliga våren. Jag vill knappt tänka på alla projekt jag har i mitt huvud. Så som sagt: julsakerna lär stå kvar.
Sedan har jag börjat nojja om vikten igen. Inser att det går väl an när man kan gömma sig under lager av kläder. Men det hade varit skönt att få vara en storlek mindre val tills sommaren kommer. Inga som helst visioner om att bli smal utan bara att komma i mina stor-jeans som nu inte går att knäppa. Jag fattar att det första steget jag måste ta är att skaffa en våg. Vilket jag kommer att göra. Men vem VILL egentligen väga sig när man är rädd att det stuckit iväg för långt över 100-strecket? Inte jag i alla fall. Känns på kläderna iaf som jag ligger ganska stilla i vikt. Men det är ju inte heller här jag vill vara. Är just nu en typisk version av mamma-som-inte-bryr-sig-om-om-hon-har-oborstat hår-och-hämtar-ungen-på-förskolan-i-mjukisbyxor. Ingen fara om sånt händer en gång. Men just nu känns det inte som det är lönt att bry sig. Hur snygg känner jag mig liksom egentligen? Får se om jag uppbådar lite energi.
Men annars är jag ju eftertraktad på vikarielistan. Jobbade igår och kände mig faktiskt, trots nojjande innan, ganska bra. Ungarna är ju underbara om inte annat. Och det känns allt lite overkligt att jobba i skolan, vara utbildad och få betalt. Udda. Kan jag nog vänja mig vid.
Annars så velar jag som tusan över den egna bokens bilder. Jag har iaf blivit så klok så jag minimerat mina antal bilder från 28 till nio helsidor. Sedan ska jag ha lite smått inuti. Men nu är det de nio jag ska fokusera på. Det är bara ett stort problem: jag har alltid tänkt akvarell. Det är en sådan historia som skulle vara grym i akvarell. Men jag har absolut ingen erfarenhet. De senaste åren har jag tragglat promarkers och jag tycker fortfarande inte jag är tillräckligt bra på det för att göra mina barnboksbilder. Hur är det då med akvarellen? Som jag målat typ fem gånger... Men jag kan ju inte sitta här och vänta fem år till, tills jag lärt mig akvarell också. Då blir jag ju aldrig klar! Så jag har två alternativ jag klurar på. 1. Gör de jäkla bilderna i promarkers då då och nöj dig! 2. Försök i akvarell, bli jäkligt förbannad för det inte alls går som du vill och bit av dig handen!. Det finns inget tredje alternativ. Antingen eller. Som alltid.
Nej, nu ska jag kanske bestämma mig för att fortsätta jobba på i farstun. Blev så förbannad på den häromdagen när gamla tapetrester lossnade när jag skulle måla, och jag drog bort en hel spackelremsa så det blev massa hål i väggen, att jag köpte sån där tapetväv som jag nu ska tapetsera på och sudda bort alla misstag. Nu ska vi se om jag blir vän med vävlim och tapetknivar. Hm. I vanliga fall med en massa lugn egentid så gillar jag ju att tapetsera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar