De senaste dagarna har jag fått 50 extra läsare om dagen från USA. Det där med bloggstatistisk är då för mig ett verkligt mysterium. Eftersom stora sjok kommer samtidigt och många via google så gissar jag att jag hamnat högst upp på någon söklista. Eller? Någon som är klokare på det där än jag? För nej jag förstår inte riktigt.
Och sedan läser jag Matilda Salméns blogg om att hon har femhundra läsare och fem stycken som kommenterar. Det är också himla underligt tycker jag. Jag har helt underbara bloggvänner som jag sänder glödande varma tankar till varje dag för deras fantastiska inlägg och kommentarer! Men de är också bara en handfull (högt uppskattade människor) som kommenterar i min blogg. Men enligt min bloggstatistik är det betydligt fler än så som läser. Ibland undrar jag vad ni andra tycker och tänker? För de mesta låtsas jag att jag bara skriver för de som syns.
Vissa bloggar jag läser får trettio kommentarer bara sådär. Andra är sjukt talangfulla människor där kommentarsfälten ekar tomma och man känner sig nästan dum när man skriver något för ingen annan gör det. Fast man gillar bloggen liksom.
Är det mig det beror på? Inget kommentarstiggande utan bara funderande. Jag är en öppen människa men jag tycker om att hålla på mitt och är väl sådär med att knyta femtioelva nya kontakter (även om jag övar). Kanske lyser det igen orden. Kanske verkar jag svår (?). Eller är det bara så att folk inte vill? Inte vågar?
Hur som får ni gärna vara tysta om det känns bäst så (även om jag är sjukt nyfiken). Om jag kommer upp i femhundra tysta läsare så kan det bli så att jag kräver att någon berättar vem de är!
Och vad det gäller de 50 extraläsarna om dagen från USA så förstår de ju ändå inte det här. Så jag säger bara på knagglig engelska med stark brytning: Wälkom to maj blogg!
Folk är nog bara lata! Jag klickade mig hit från Matilda Salmén, så nu var jag tvungen att kommentera eftersom du skrev om kommentarer :P Tyckte jag såg dig i KonstgreppsKarins listning också.
SvaraRaderaJag har grubblat över samma sak, men tror att många inte vill eller orkar... man vill bara söka inspiration och förströelse och har ingen lust att debattera. Sedan undrar jag också över varför vissa storbloggare har mängder av kommentarer och andra inga alls. Underligt!
SvaraRaderaJa, det är nog som du säger. Det märker jag nu tex med min iphone. Där är det mer förströelsen som lockar och att skriva kommentarer blir bara besvärligt där i. Men får väl försöka skärpa mig lite själv och masa mig till datorn och börja kommentera mera!
RaderaHej! Tänkte presentera mig :) Jag hittade hit via Karins Konstgrepp och har läst din blogg då och då. Jag är 28 år, väntar mitt första barn i slutet av maj och längtar efter våren. Jag är imponerad av hur bra du målar och att du vågade satsa på det. Och inspirerad också! :)
SvaraRaderaÅh, vad roligt med ett nytt "ansikte"! Välkommen! Kul också att veta hur du hittade hit med :)
RaderaHär längtar jag också efter våren även om vi redan har en försmak. Men mest längtar jag efter att mitt dumma knä ska bli bättre så jag kan gå ut och gå ordentligt i solen.
Förstår att det blir extra spännande för dig som får bebis och allting nu i vår. Lycka till med allt! Det kan vara kämpigt i början men det lönar sig hundra gånger om med tiden...
Och vilka hiskeligt fina ord också. Blir så glad! Kul att inspirera andra när man själv hämtar inspiration från så många andra ställen.
Kan det vara så att de bloggar med många kommentarer är dom som är duktiga på att kommunicera med sina inlägg? Kag tror också att de som får många kommentarer är inne och kommenterar ännuer på andras bloggar. Det blir nästan som en dialog... Så tror jag.
SvaraRaderaJag är inte och skriver på så många... Så jag får inte heller tillbaka några.
Kram
Mika
Jag tror du har helt rätt med det där att kommunicera med sina inlägg! Och även kommentarer. Jag vet med mig att jag är mer sluten och sträcker kanske inte ut till läsarna så mycket som jag kunde. Men det är väl också min stil antar jag. Tänker jag för mycket på att folk läser mina stundvis på tok för djupa funderingar så hade jag bara skrivit konstigt och självmedvetet. Sedan tycker jag väl att folk får skriva om de känner för det. kommer man tillbaka till min blogg så måste ju bara det vara ett betyg på att man gillar det.
RaderaFast grejen är väl att när man har ett gäng som läser som inte säger något så blir det kanske också så att man omedvetet blir mer reserverad. Mitt efternamn är tex inte superduperhemligt men jag går helst inte ut med det här i bloggen för att jag inte vet vem som läser. Och det i sig kanske är dumt om man vill slå med sina illustrationer. Men det får helt enkelt bli att man känner mig som ew-å på nätet.
Kram!