Det kan inte vara hälsosamt

Jag går ju hemma nu. Och att gå hemma sysslolös medför för min del alltid en överhängande risk att bli galen. Det hjälper liksom inte att ha barn runt sig som försöker sysselsätta mig. Jag blir ändå, om möjligt, ännu mer tokig. Och eftersom jag är Kungen över överanalyserandet så blir det på inga sätt bra att ha ett ont knä att analysera om. Mina hypokondriska drag blommar ut till fullo och bara en muskel med träningsvärk gör mig på riktigt rädd ända tills min gudomliga sjukgymnast berättar vad det är som känns.

Då måste jag distrahera mig. Tankarna måste bort från neggobanorna och jag måste hitta annat att ockupera min hjärna med:

Till en början var det ett intensivt sodokuspelande på min mobil som räddade mig lite. Jag tar numera det lätta sudoku-spelet på under 4 minuter (nytt rekord idag!). Spelat soduko både dag och natt de senaste veckorna, trots att det har avtagit nu lite.

Sedan blev jag totalt besatt av Game of Thrones. Det är jag i och för sig nu också när jag tänker efter. Den jäkla berättelsen kan inte lämna mitt huvud och nu har jag därför beställt boken också. Tummen upp!

Och nu då?? Jag tror jag har drunknat igen. Jag är nämligen nu helt och totalt besatt av Twilight igen. Såg första filmen igen och jag blir alldeles knäsvag över hela grejen. Historian och känslan! Jag tror jag är lite kär i det hela och kanske i synnerhet Edward Cullen. Är han inte urtypen som tjejer faller för? Han är snygg som få, mystisk, plågad av inre demoner, god, livsfarlig och har sparat sig för den rätta. Jag frågade min man om han inte i smyg var lite vampyr. Men det var han inte. Inte heller mr Darcy eller någon av alla andra roman och filmhjältar man kan bli sådär småkär i.

Fast lite sådär klyschigt kom jag fram till att han nog ändå är min romanhjälte. Det har ju bara gått lite längre tid sedan vårt första känslosprakande möte där för lite mer än 7 år sedan.

Men som den känsloknarkare jag är har jag insett att jag behöver Twilight och de andra historierna. En riktigt bra kärlekshistoria gör mig varm långt och länge. Jag blir som nyförälskad och hela livet svävar på rosa moln en stund. Och jag blir som totalt nykär i min man dessutom och går från gnällig och sur till mysig och gosig. Och jag älskar det!

Så tummen upp för romantiska och orealistiska verklighetsflykter!

Frågan är dock: Är det hälsosamt tro? Antagligen mer hälsosamt än att bli tokig.