Den sista tjocktvn

Vi är de ända jag känner som har en tjocktv.

Det slog mig plötsligt härom veckan. Inte som någon sådär förlamande hemsk sanning som gör att jag förbannar pengarna vi sällan har, utan mer förvåning. Jag har inget stort behov av en platt-tv mer än att det skulle vara praktiskt och platssparande.

Men det som förvånar mig är hur fort det har gått. När jag och Fina Mannen träffades för sju år sedan hade han relativt nyligen köpt sin tjock-TV med bredbild. Han valde mellan en platt enklare och en tjocktv som var lite lyxigare. Och det blev den tjocka. Då var vi inte ensamma om att ha en tjock-TV utan snarare tvärt om. Men på den tiden har inte bara alla vänner blivit platta utan också våra föräldrar som annars bryr sig lika lite som oss. Så här sitter vi och är tjocka utan att egentligen lida värst av det. Jag vill hellre ha en ny diskmaskin liksom.

Kanske är både jag och min man uppväxta i någon form av bubbla. Vi har aldrig haft något överflöd av pengar runt oss utan bara så att det har räckt. Vi har vuxit upp i hem där man inte saknat något trots att både det ena och andra varit slitet och i andra hand. Vårt hem är snudd på detsamma och vi skulle ju inte precis hamna i någon inredningstidning inser jag. Ibland känns det frustrerande men för det mesta är det så vi har lärt oss att leva. Vi lever hellre såhär än drar på en massa skulder vi får svårt att betala.

För vi saknar ju egentligen inget livsnödvändigt.

Men inbillar jag mig bara när det känns som om alla hem vi kommer in i har genomgått någon form av större renovering? Att var och varannan har renoverat sitt kök till blänkande perfektion och alla andra köper nya möbler och inreder så allt ser så frächt ut att man blir avundsjuk? Hur folk köper gigantiska hus som de renoverar till vackra herrgårdar typ. Men antagligen har de väl råd då! Och det är ju en fröjd att se!

Men ibland undrar jag om det verkligen är så att vi har råd? Eller har vi det? Att dessa hem och platt-tvs har blivit någon form av normalmall som alla, oavsett större ekonomiska möjligheter, ska försöka passa in i?

Eller lever jag kanske i en bubbla?
En tjocktv-bubbla.


(För övrigt så ska vi också renovera vårt sönderfallande kök. En gång i en avlägsen framtid när vi har tid och råd helt enkelt...)