Bloggar som lärobok?

Jag läser en del bloggar. Och som ni kanske har märkt har en del av dem hamnat här i en lista. När jag kikar igenom min blogglista är det som att kolla av ett gäng kompisar och vad de har för sig. Somliga skriver jag till så regelbundet som jag hinner och orkar. Andra skriver jag till fast vi inte alls känner varandra speciellt mycket och jag sällan får svar. Och en del smyger jag i hemlighet på.

Men det är min blogglista.

Innan jag blev teckningstokig visste jag inte alls vilka bloggar jag skulle följa. Numera är det för det mesta det som gör att jag fastnar vid en blogg. Eller bara kreativitet och inspiration.

Jag har läst en del bloggare som är grymma på att teckna som säger att de inte följer några teckningsbloggar. Mycket för att det stör dem i deras kreativa process. För uppenbarligen är det så att de jag tycker är gudomligt duktiga inte heller är osårbara för självkritik. Och sedan är det det där med att  gå sin väg utan att påverkas för mycket.

Frågan jag ställer mig då är om jag gör galet? Jag som stalkar tecknare, observerar och tar till mig sånt jag gillar. Försöker lära mig mer och mer: för jag hittar då rakt inte en enda bok eller tillgänglig kurs som lär mig allt det. Så ja jag härmas: en hel del! Jag provar och testar. Men i slutändan tycker jag att det blir jag i allt det där också.

Men visst stör det mig också! Något sjukt mycket. Med risk för att låta som att jag har hybris så är det säkert så att jag uppfattas som bättre på att teckna än vad jag känner mig. Kanske. Frågan är dock om jag hade varit mer nöjd med mina bilder om jag inte hade läst några teckningsbloggar. Men hade jag utvecklats likvärdigt då?

Det får vi kanske aldrig veta. Men jag läser vidare. Kanske plågar jag mig. Jag hoppas att jag lär mig mer och mer och mer så att jag blir så bra som jag vet att jag kan bli.

Men visst har jag lärt mig grejer...

NU!

DÅ!