150 sidor stolthet

150 sidor stolthet

 Det är så med en del drömmar att det är alldeles för skrämmande att inte lyckas att det på något vrickat sätt då känns bättre att inte ens försöka. Klart man tänker att man ska försöka. Om och om igen. Men det där nejet som lyser rött i slutet av tunneln gör att man egentligen aldrig kommer att känna sig  helt beredd att möta det. Grejen är ju att man egentligen inte har något att förlora på att försöka - men det är inte så det känns.

Men nu tror jag att jag kommit dit då ett "nej" inte skrämmer ihjäl mig och jag insett att världen är full av nej som drabbar alla människor. Även sådana som jag ser som lyckade. Och har man väl insett det så blir saker faktiskt lättare.

Så för första gången, tror jag, så visar jag upp min bok i bloggen. Tror inte jag gjort det i den gamla men minns inte så noga. I vilket fall som så har den här boken givit många kval. Först skulle jag skriva klart den, vilket bara det tog sin tid och sin lilla ångest. Och sedan tänkte jag rita till den - vilket jag inte alls haft självförtroende till innan. Men nu tusan har jag bestämt mig. Jag har alltid vetat att den ska bli klar men nu SKA den det. Hur bra eller dålig den än blir så ska jag ha den klar. Om ingen vill ha den ska jag ställa den i bokhyllan och bara vara stolt över den. För den är klar.

150 sidor stolthet. Nu ska jag bara få ihop 28 bilder att vara stolt över också...

Lite magiskt att bläddra är det allt

 Några ofärdiga skisser och lite text.

Skulle ta kort på tjockleken men det blev visst en bild på min fina ragg-hund och lite av vårt stök