Om jag hade haft råd så hade hela mitt hus sett ut såhär typ. Alltså gamla tapeter är verkligen en last jag har, har jag insett Alla stora blommor och färger och mönster gör mig så lycklig. Har du samma last, titta in på interiör1900s sida.
Jag själv är fast för tyger. Jag ser oändligt många fina soffkuddar när jag hittar tyger som har mönster som matchar sådana här tapeter. Förresten, den här hemsidan säljer saker ifrån 50, 60 och 70 tal. Till exempel tapeter. ; ) http://www.prylodesign.se/tapeter.html
Fantastiska tapeter! Jag tror man vore lycklig om man var omgiven av dessa! Helt klart.
sv: Tack så mycket för dina båda kommentarer. Jag blir extra glad när du skriver för du har alltid kloka och intressanta tankar om saker och ting. Just det här med bloggandet går ju verkligen upp och ner. Jag vet inte hur många bloggar jag startat och avslutat! Den här jag har nu är nog ändå den mest seriösa jag drivit, och det är ju egentligen roligt, men brist på tålamod (jag har verkligen inget tålamod!!) gör att när nånting inte känns bra känns det verkligen uruselt och jag vill ta bort allt direkt. Tur att man har en klok sambo som säger åt en att vänta lite och räkna till tio. ;)
Och du har ju så rätt om det där med den kreativa pressen. Inget kreativt är ju en dans på rosor, och man måste ju ha en utmaning för att utvecklas. Jag skulle ju kunna fortsätta teckna oproportionerliga tjejer med stora bröst och ett halvpilskt ansiktsuttryck hela livet, men det känns ju redan nu otroligt själlöst. Men lik förbannat är det alltid det som framhäver på pappret. Det är bekant och tryggt, men fruktansvärt tråkigt.
Ett problem för mig är dessutom lathet. Att koppla in scannern och scanna en bild tar knappt nån minut, men ändå blir steget från pappret in till datorn det där jobbiga steget som gör att det aldrig blir av, vilket ju givetvis resulterar i att inga bilder visas på bloggen. Jag hade samma problem när jag fotade digitalt. Jag slutade just för att det var jobbigt och tråkigt att lägga in bilder på datorn, sålla bland 100 bilder och redigera de dugliga.
Problemet för mig är helt enkelt mitt dåliga tålamod och min lathet. Och sen att man så klart har sina down-perioder då man tycker att allt man gör är så vanligt, plat och ointressant.
Det där du skrev i förra kommentaren om att det är papprena som ger mig ritkramp stämmer nog. Nu har jag ju liksom allt material, nu kan jag inte skylla på något längre.
Gick du klart lärarutbildningen? Jag känner att min lilla pluggkris antagligen är en stor del av min bloggkris. Man trodde att man visste vem man var, "läraren", men inser att nej, det var visst inte så. Eller är det? När man söker en utbildning skapar man sig en identitet, och när man sen inser att man kanske inte alls vill bli det har man blivit bestulen sin identitet i nästan fyra år. Många utbildningar är ju 3,5 år, vilket jag nu läst, och jag känner att det hade nog räckt. Vilka åldrar utbildade du dig till?
Usch vilket osammanhängande och svamlande svar. Men det är så skönt att vädra tankarna med någon som precis vet vad man menar! Ett stort tack för det. Som det ser ut nu fortsätter jag att blogga men ska försöka sänka mina krav på vad bloggen ska innehålla. Och jag måste försöka få bort den där idén om att jag måste skriva om fågelkvitter och regnbågar. Jag är liksom ingen positiv person. Jag är småbitter. Jag kan ju inte tvinga fram några glada inlägg när allt jag vill är att klaga på katterna, skolan, mig själv eller positiva människor. Bloggen är ju för mig, och de som blir trötta på mina inlägg får helt enkelt hitta en annan blogg. Hmmm. Jag måste verkigen börja tänka så!
Förresten, när får vi veta vad som hände den nakna snubben? ;)
Sv: Tack! :D Kul att du gillade mina serier ^^ Och visst är han eggman inte lik någon alls? ;)
Roligt att du kollade in på min blogg, då hittade jag ju en blogg till att kolla in på, du gör ju jättesnygga grejer! (Grymt fina tapeter också, skön retrostil).
Emmy: Åh, det måste jag kolla!!! Och du... jag ser soffkuddar också... bara att mina på grund av bristande sykunskaper bara blir tygbylten. Så jag köper inga. Men nu har jag ju gjort ett symaskinshörn, så kanske kan försöka igen :)
Åh, jösses vad fina! Klart man skulle bli lycklig av att ha dem runt sig! Känner igen dem från det 70-tals hus jag växte upp i och blir nostalgisk till tusen!
Jag själv är fast för tyger. Jag ser oändligt många fina soffkuddar när jag hittar tyger som har mönster som matchar sådana här tapeter.
SvaraRaderaFörresten, den här hemsidan säljer saker ifrån 50, 60 och 70 tal. Till exempel tapeter. ; )
http://www.prylodesign.se/tapeter.html
Fantastiska tapeter! Jag tror man vore lycklig om man var omgiven av dessa! Helt klart.
SvaraRaderasv: Tack så mycket för dina båda kommentarer. Jag blir extra glad när du skriver för du har alltid kloka och intressanta tankar om saker och ting. Just det här med bloggandet går ju verkligen upp och ner. Jag vet inte hur många bloggar jag startat och avslutat! Den här jag har nu är nog ändå den mest seriösa jag drivit, och det är ju egentligen roligt, men brist på tålamod (jag har verkligen inget tålamod!!) gör att när nånting inte känns bra känns det verkligen uruselt och jag vill ta bort allt direkt. Tur att man har en klok sambo som säger åt en att vänta lite och räkna till tio. ;)
Och du har ju så rätt om det där med den kreativa pressen. Inget kreativt är ju en dans på rosor, och man måste ju ha en utmaning för att utvecklas. Jag skulle ju kunna fortsätta teckna oproportionerliga tjejer med stora bröst och ett halvpilskt ansiktsuttryck hela livet, men det känns ju redan nu otroligt själlöst. Men lik förbannat är det alltid det som framhäver på pappret. Det är bekant och tryggt, men fruktansvärt tråkigt.
Ett problem för mig är dessutom lathet. Att koppla in scannern och scanna en bild tar knappt nån minut, men ändå blir steget från pappret in till datorn det där jobbiga steget som gör att det aldrig blir av, vilket ju givetvis resulterar i att inga bilder visas på bloggen. Jag hade samma problem när jag fotade digitalt. Jag slutade just för att det var jobbigt och tråkigt att lägga in bilder på datorn, sålla bland 100 bilder och redigera de dugliga.
Problemet för mig är helt enkelt mitt dåliga tålamod och min lathet. Och sen att man så klart har sina down-perioder då man tycker att allt man gör är så vanligt, plat och ointressant.
Det där du skrev i förra kommentaren om att det är papprena som ger mig ritkramp stämmer nog. Nu har jag ju liksom allt material, nu kan jag inte skylla på något längre.
Gick du klart lärarutbildningen? Jag känner att min lilla pluggkris antagligen är en stor del av min bloggkris. Man trodde att man visste vem man var, "läraren", men inser att nej, det var visst inte så. Eller är det? När man söker en utbildning skapar man sig en identitet, och när man sen inser att man kanske inte alls vill bli det har man blivit bestulen sin identitet i nästan fyra år. Många utbildningar är ju 3,5 år, vilket jag nu läst, och jag känner att det hade nog räckt. Vilka åldrar utbildade du dig till?
Usch vilket osammanhängande och svamlande svar. Men det är så skönt att vädra tankarna med någon som precis vet vad man menar! Ett stort tack för det. Som det ser ut nu fortsätter jag att blogga men ska försöka sänka mina krav på vad bloggen ska innehålla. Och jag måste försöka få bort den där idén om att jag måste skriva om fågelkvitter och regnbågar. Jag är liksom ingen positiv person. Jag är småbitter. Jag kan ju inte tvinga fram några glada inlägg när allt jag vill är att klaga på katterna, skolan, mig själv eller positiva människor. Bloggen är ju för mig, och de som blir trötta på mina inlägg får helt enkelt hitta en annan blogg. Hmmm. Jag måste verkigen börja tänka så!
Förresten, när får vi veta vad som hände den nakna snubben? ;)
Sv: Tack! :D Kul att du gillade mina serier ^^ Och visst är han eggman inte lik någon alls? ;)
SvaraRaderaRoligt att du kollade in på min blogg, då hittade jag ju en blogg till att kolla in på, du gör ju jättesnygga grejer!
(Grymt fina tapeter också, skön retrostil).
Emmy: Åh, det måste jag kolla!!! Och du... jag ser soffkuddar också... bara att mina på grund av bristande sykunskaper bara blir tygbylten. Så jag köper inga. Men nu har jag ju gjort ett symaskinshörn, så kanske kan försöka igen :)
SvaraRaderaÅh, jösses vad fina! Klart man skulle bli lycklig av att ha dem runt sig! Känner igen dem från det 70-tals hus jag växte upp i och blir nostalgisk till tusen!
SvaraRadera