Mr Darcy är den ende

Mr. Darcy

Hade jag levt på Jane Austens tid och trippat runt i hennes böcker så är jag säker på att jag hade varit en ganska usel socitetsdam. Jag är för det första av dålig börd och vi ska inte tala om vilka mina uncles och andra relatives. Dessutom hade jag betraktats som på tok för burdus och mina vänner hade skämts ihjäl över mitt ovårdade språk och sexanspelningar. Sedan hade jag oavsett vanärat mig totalt eftersom jag i slutet av boken hade rymt iväg och gift mig med en bonde.

Men förhoppningsvis hade jag inte varit sämst på att teckna... Och nu blev det ett porträtt: sådana som jag egentligen alltid varit livrädd för att göra men nu försöker bearbeta bort rädslan. Egentligen tänkte jag rita vilken man som helst bara för att lära mig rita män bättre. Men så fort jag satt där och började googla halvnakna, påklädda, muskliga män så sög det i magen av dåligt samvete. Ja, det låter kanske korkat. Men jag kände mig liksom otrogen där jag satt och försökte välja ut vem jag ville rita. Berättade det för Fina Mannen och han tyckte nog jag var lite knäpp och tillät mig därför att rita vem som helst och sa att han inte skulle betrakta det som otrohet. Men ändå fick jag så dåligt samvete.

Fast då stod det plötsligt klart för mig... Det fanns bara en man som jag kunde rita utan dåligt samvete. En man som följt mig ända sedan jag helt ovetande om Austen såg tv:serien Stolthet och Fördom första gången som ung tonåring. Sedan efter boken flera gånger och tv:serien ännu fler gånger och filmer och... ja orgien är bisarr. Men det stod i alla fall klart för mig att Mr Darcy var den ende jag ville rita. Inte Colin Firth (även om han lånade Mr. Darcy sin kropp och sitt skådespeleri utmärkt) utan mannen i boken. Och den förälskelsen är ingen hemlighet för någon. I alla fall inte nu.

Så nu när jag ritat en man så kan jag nog ta mod till mig att rita fler. För jag behöver verkligen rita mer nya grejer som jag inte brukar göra. Så det kanske blir lite mer blyerts och skisser framöver bildmässigt...