Jag tror jag har ett speciellt rum i en del av min hjärna. Där har jag röjt upp och gjort plats. Och ibland väger jag guldklimpar i händerna och stoppar in där lite huller om buller så att jag närhelst det behövs kan plocka fram valfri guldklimp. Det är för det mesta ord. Men ibland också böcker och bilder. Men för det mesta är det något jag hört, sett eller läst. Ett litet stycke. En andemening. Något som liksom etsar sig fast i mig och läggs på minnet. Ofta handlar det om drömmar och kreativitet.
När JK. Rowling pratar så förlorar jag mig alltid och tror att jag kan drömma hur stort som helst. När gamla människor talar om livet och lärdomar kan jag inte låta bli att lyssna och leva mig in. När en gammal komiker talar om sina uppträdanden som gamla spyor - något som kommer ut men man inte vill titta på själv - så ler jag. Det finns så mycket klokt där ute. Som får en att våga drömma vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar