Ingen tävlingsmänniska

Jag är ingen tävlingsmänniska. Sitter inte och knyter näven under bordet samtidigt som jag med ett stelt leende gratulerar den som vann.

Jag är ingen tävlingsmänniska. Jag kastar inte iväg spelplanen över halva rummet samtidigt som jag sliter mitt hår och skriker: "Ojämna laaaaag!"

Jag är ingen tävlingsmänniska. För sådana skulle inte likt mig spela spel utan att det betyder allt i världen och vara övertygad om att det viktigaste är att alla gör så gott de kan. Så gott man kan. Efter sina förutsättningar. Man är ju inte bra på allt och det är okej. Men om man nu är bra på saker då? Vad gör man då? Jo man gör så gott man kan.

Kanske gör man så bra så att man vinner.
Vem tycker inte om att vinna!

Tänk att få känna sig bäst. Bättre än de andra som vanligtvis är bättre än en själv. Det är så lätt att tävla med andra. De flesta gör nog det varje dag bara sådär automatiskt men också för att på något sätt trygga sig själva om att deras liv är alldeles speciellt speciella och alldeles utöver det vanliga.

Eller det kanske heter att man jämför. Man jämför och en sak tycker man är bättre och en är sämre. Och även om man om vissa grejer inte bryr sig så mycket om bättre och sämre så finns det alltid saker som man skulle vilja tillhörde "bättre-kategorin".

Det är så lätt att jämföra sig.

För vem tycker inte om att känna sig lite bättre?

Jag jämför mig hela tiden fast jag inte ens vill det egentligen. Ibland är jag alltid bättre och ibland är jag frustrerat sämre. Ofta handlar det om saker jag gör: skriver, dansar, tecknar. När jag känner mig bättre så är jag oövervinnerlig och det bara sprudlar överallt och allt är möjligt. Men när det är tvärtom kryper det under huden på mig när jag känner alla mina brister. När jag ser vad alla andra kan och inte jag. Då börjar det brinna något i mig och jag vill bara kämpa och bli bättre och bättre.

Jag säger att jag inte är någon tävlingsmänniska. Men det beror väl på vad man menar. Och den här sidan av mig kan jag väl både se som bra och dålig. Dålig för att det inte är någon vacker sida där jag alltid jämför mig trots att jag inte tänker att jag ska göra det. Men den är också bra för att den ger mig glöd att fortsätta vilja bli bättre - och det är ju också så man blir bättre.

För visst är jag en tävlingsmänniska.
Men det är lite motvilligt.