Så seriös är jag

Mitt älskade skrivbord. Sällan är det så städat som här men jag älskar det lika mycket oavsett

Det konstiga är att jag bara haft en arbetsplats i ungefär ett år. Knappt det. Innan dess förstod jag inte varför det ens var nödvändigt

Och så fick jag mitt skrivbord. Och till och med mitt älskade ljusbord fick en plats att bo på. Nu skulle jag inte överleva utan min plats.

Jag vet att jag är lite snål om bilder. I alla fall riktiga sådana och det är jag medveten om. Men det känns liksom fel att slänga upp bilder hit och dit på min familj etc. De vill jag liksom hålla lite för mig själv. Bloggen handlar ju oavsett om mig främst. Och jag tror nog att ni får en stor del av min värld ändå.

Men jag kan inte se att mitt skrivbord skulle ha någonting emot att bli blottat i min blogg. Mitt skrivbord har liksom blivit en stolthet i min vardag. För det är där det händer! ..... Eller kanske snarare är där det då och då händer. Mycket i skapandeväg händer i soffan till någon alldeles förutsägbar romantisk film eller lagom engagerande tv-serie. Men det är liksom skönt att ha en plats att retirera till med sina papper, pennor och sin lilla låtsasvärld. Jag vet att det är MIN plats och jag vet att jag får plats med alla saker och inte behöver plocka ihop allt för att någon unge när som helst ställer sig mot vardagsrumsbordet och kastar alla saker runt sig. Och när jag liksom får lust att bara plocka med något så sitter jag och försöker organisera med mina teckningar och pennor och påbörjade storslagna berättelser.

Då känns det som om jag gör något viktigt. Jag känner mig seriös och viktig men ändå alldeles unik som har min egen kreativa hörna. En helt unik tvåbarnsmamma och bondfru med lite magi i vardagen. För det är ju så lätt att vardagen känns alldeles vanlig även om den egentligen inte är det.