Jag älskar att lära mig. Jag skulle bara kunna lära mig saker hela livet. Grejen kanske ligger i att jag tycker om att veta. Känner mig rik när jag vet. Sedan är jag kanske inte jordens största läsare eller den mest intelligenta i världen men är det något som intresserar mig så är jag som en svamp och suger åt mig allt.
Men likaså som att jag känner mig rik när jag vet så känner jag mig fattig när jag inte lär mig. Inte utmanas och känner hur hjärnan knakar lite. Så är det när jag inte är ute i vida världen och behövs en massa. Kanske är det nu jag ska börja läsa dokumentärlika böcker...
Fast det hade inte varit likt mig.
Så just nu söker jag kvällskurser i tecknande för glatta livet bara för att hitta något vettigt hål där min hjärna passar. Dessvärre så verkar alla sådana kurser ligger på tok för långt från en tvåbarnsmamma med bonde. Det känns lite sorgligt.
Det är ett jäkla tjat om att teckna inser jag. Men det är verkligen verkligen det jag vill just nu. Jag är lite orolig över min periodar-tendens vad det gäller allt och inser att jag antagligen inte kommer att hålla på som besatt i en evighet - men jag hoppas, vill och tror att jag aldrig mer kommer att ge upp igen.
I vilket fall som helt så tror jag på att lära sig. Även om man har en talang så finns det alltid saker att lära sig och jag har miiiiiiiiil kvar tills jag är så bra som jag vill vara. Fast just nu är jag bara glad att jag kan lägga huvudet på sned ibland och säga: "Det här blev bra". Det händer allt oftare. Men för att lära sig så måste man veta vad man ska lära sig. Jag har självklart en hel lista på saker jag vill lära mig och som faller sig naturligt i inlärningsprocessen (kanske en fördel att vara utbildad pedagog då man lär sig att dela upp saker i etapper?). Så jag kan söka och leta och leta för att hitta sånt jag vill förbättra.
Det finns dock ett stort problem med detta inlärningssätt som min bror så klokt upplyste mig om, fast i ett helt annat sammanhang: "Men Elin, man kan ju inte veta sånt man inte vet!". Och det är väl den jakten som jag har försökt uppta. Att komma på saker att lära mig som jag inte ens vet vad det är. Ja, det är fruktansvärt svårt måste jag erkänna och någon form av utbildning känns som en räddning.
Men nu är det så att jag har börjat läsa en bok och allt stå helt plötsligt mycket klarare för mig. Kanske är inte den optimala lösningen just nu för mig att lära mig allt jag inte vet. Kanske är det istället att verkligen få förståelse för allting som jag vet. För det är ju faktiskt så att när man gjort en sak i en evighet så har man också lärt sig massa saker man inte reflekterat så mycket över. Och nu läser jag den här boken och får plötsligt ord på de mest enkla saker jag gör. Och får man ord på hur saker är så kan man också utveckla dem! Så jag läser nu och förundras, just för att det var typ 8 år sedan jag verkligen satte mig in i böcker om teckning. Och jag inser att de saker jag först ska fokusera mig på att lära mig är sådant som jag faktiskt redan sysslar med men inte satt mig in i tillräckligt.
Och när jag tänker på det hela i ett större sammanhang: de mest fascinerande föreläsningarna jag varit på är där jag lyssnar på något jag kan relatera till, som jag tänkt på, men får en ny vinkling på.
Så ny gräver jag där jag står och ser vad jag hittar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar