Hemma igen från äventyret. Ja, för det kändes verkligen som ett äventyr att resa hemifrån den här gången. För jag tror inte ens jag minns när jag kom hemifrån såhär senast och så ska man plötsligt ut i vida världen. Umgås och bara vara sig själv och inte heller kan man gömma sig bakom sina barn, bakom någon dator eller ens bakom sin fina man. Där är man alldeles själv och alldeles orolig för att man kanske har tappat bort sig själv totalt utan att riktigt märka det, och då vore det ju tragiskt att upptäcka sånt tillsammans med en massa andra människor.
Men precis som jag egentligen visste så hade jag ju inget att oroa mig för alls. För det första så är det nog svårare att tappa bort sig själv än vad det verkar. Det handlar nog mer om tid att återupptäcka att man är en egen person efter 9 månader med två ungar, än att man är helt borta. För det andra så kunde jag inte få bättre sällskap och bättre vistelse! Och sedan blev jag väldigt lättad över att inse att jag inte var totalt mammafierad och alldeles bondmorig att jag liksom inte ens kunde släppa kontrollen när jag åkte iväg. Jag var helt enkelt precis som jag trodde: tyckte det var urskönt att vara själv och kände mig inte alls kontrollfreakig att Fina mannen inte skulle fixa situationen.
Och nu kommer julen. Bara med ljusen i fönsterna och den ljusa snön ute så känns det allt upplyftande. Därför startar jag nu projekt jul och ska försöka gå in i hemmafrusrolllen med ett bekymmersfritt leende. Eller kanske inte. Men jag ska i alla fall försöka mig på att hinna med allt som jag aldrig brukar hinna med om åren då jag under jul alltid stressar med allt annat. Så idag har jag lagt julduk på bordet (tror det är ett rekord) och bakat pepparkaksdegen till pepparkakshusen (definitivt rekord).
I övrigt så ser jag ständigt fram emot att rita. Har ännu en utmaning att sätta tänderna i (väldigt tacksam!) och sedan ett projekt som nog kan bli lite spännande. Så det blir inget jobbande för min del framöver. Och det börjar mer och mer kännas okej. Jag får helt enkelt se det som mitt extraknäck att öva så mycket jag bara kan på att rita istället. För vem vet när man hinner med sånt i en alldels vanlig vardag sen.
Hm... undra om jag är så klok som jag låter?
sv: haha ja, lite ny innebörd av julen. Jag är lite störd, jag vet. Kul att du gillar bilden :) Och jag själv är ganska gulligull annars också. Julpyntet ska sitta p-e-r-f-e-k-t, hemmet ska se ut som om det var med i ett Sköna Hem-magasin. (därför mår jag skit just nu för att det INTE gör det, suck...)
SvaraRaderaLycka till med julstöket! Och kul att du ser fram emot att rita hela tiden. Det är ju precis så det ska kännas :)