Det jag har lärt mig hittills: Del II

Jag har världens bästa föräldrar. Ingen tvekan om det. Jag har också haft världens bästa uppväxt med så mycket kreativitet, äventyr och framförallt villkorslös kärlek att jag nog är bortskämd på sånt. Mina föräldrar har alltid trott på mig vad jag än velat göra. Jag har också alltid vetat att jag får göra det jag vill (med viss vägledning då det behövts såklart) och de har alltid stöttat mig. I min värld så kunde jag bli precis vad jag ville och det har heller aldrig varit någon tvekan om att jag också kunde bli bäst på vad jag än ville. Visst fanns det många som var bättre än mig men jag såg det aldrig som någon konkurrens utan bara fakta. Jag kunde ju också.

Dock kom verkligheten ifatt mig under tonåren och jag upptäckte successivt till min fasa att jag inte var bäst. Att jag kanske heller aldrig kunde bli bäst på många saker. Det låter naivt - för det var det väl också- men det slog mig hårt. Jag började inse min litenhet och obetydlighet samtidigt som jag kämpade med mina områden som jag förut sett mig lyckad inom. Det var en berg och dalbana som slutade i botten.

Frågan om varför höll på att slita sönder mig. Vad är det liksom för mening med att sitta och kladda för sig själv på en massa halvlyckade berättelser och mindre lyckade bilder - bara för att inse att man aldrig är lika bra som alla andra.

Men jag ser det annorlunda nu. Behövde nog den där pausen och distansen. Behövde nog får de där kriserna som kom tillsammans med mina fina barn och familjerollen.

Det jag har lärt mig hittills är att svaret på varför? - är därför! Jag sysslar inte med det här för att jag måste ha något definitivt mål. Men visst har jag hemliga delmål. Men framförallt så kämpar jag med att göra det här för min egen skull. För att jag behöver mina texter och bilder för mig själv.

Fast det jag fortfarande jobbar med är att inte jämföra mig med alla andra och att inte tävla med andra. Det går väl sådär måste jag erkänna...

Precis såhär känns det ibland. Men när det här ritades för några år sedan funderade jag bara på skita i att rita...

Ja, bilden får tala för sig själv :)