VÄLKOMMEN!

Ett smått psykopatiskt glatt välkomnande bjuder denna nystart av bloggen Äh, det gör jag imorrn... på

Det är ingen hemlighet att jag höll på att gå vilse i min förra blogg. Jag har bloggat i tre år så jag vet allt om att bara tappa sugen ibland men ändå köra på. Så jag visste också att det inte bara var någon tillfällig svacka utan att det nu var dags för en förändring. Jag har tänkt på att byta form på bloggen i över ett halvår men nu kändes det bara som om det var dax.

 För saker förändras ju med tiden. Jag har förändrats på tre år - till det bättre hoppas jag. Äh, det gör jag imorrn... började som en blogg för en nybliven mamma som behövde få grepp om sig själv och hålla tankarna i schack under en oändlig massa tid då det är lättare att tänka att man skjuter på saker till imorgon istället för att bara göra. Så utan struktur, med en liten bebis som mest av allt ville hänga på en arm hela tiden så var behovet stort efter att bara få vara för sig själv i en egen liten värld: bloggens i det här fallet.

Så det blev ett helt projekt att hitta tillbaka till sig själv. Och när jag väl lyckades med det så visade det sig att jag inte alls var sådär som jag hade trott. Var ingen supermamma som liksom kände att livet slog sig till ro med att få barn. Visade sig vara mer rastlös och hopplös än jag någonsin trott och helt plötsligt kommer jag på mig själv med att ta upp gamla drömmar som jag för länge sedan sett som fjantiga fantasier. Tecknandet som legat på hyllan under flera år utan en enda ambition. Skrivandet som jag bara använt i alla otaliga skolarbeten men inte på riktigt kunnat ge liv åt mina många fantasier.

Så jag fick en kris och blev flummigare än jag någonsin förut kunde tillåta mig själv på riktigt. Men jag insåg också hur viktiga dessa delar var även utan stora ambitioner om att tex bli känd etc. Men helt plötsligt började min blogg invaderas av teckningar. Bloggen som innan hade som tanke att vara en plats för alla mina överflödiga tankar blev plötsligt en plats för mina teckningar. Och så fick jag dåligt samvete för det mesta över att inte skriva så många funderande inlägg längre och att jag istället prackade på mina läsare mina bilder - som de kanske inte alls besökte bloggen för. Det låter konstigt men jag kände mig som en skurk för det mesta och en bloggsvikare. Och till slut fanns det ingen annan utväg.

Och utvägen blev den här bloggen.

Jag kan inte lova att den här bloggen blir bättre än den förra. Jag hoppas ju på det, men min stora förhoppning är att den inte ska bli mindre omtyckt än den förra. Tanken är att det inte kommer att bli så mycket annorlunda men att jag får mer plats för lite vardagliga oxh odjupa texter, samt för mina bilder, samtidigt som jag känner mig nöjd och glad.

Så förvänta er texter både med djup och odjup och teckningar och allmänt flum. Förvänta er också att jag precis som vanligt inte bloggar varje dag eller mest som jag känner för.

Men JAG finns kvar precis som vanligt!

VÄLKOMMEN!