Idag har jag gjort piroger. Väldigt spännande. Men bara det att jag kunde ta mig samman att göra piroger tycker jag säger något om att min Plan Aktivering börjar ge resultat och givit en mer harmonisk Elin. Egentligen har jag väl inte gjort värst mycket men även det lilla hjälper uppenbarligen. Och så håller jag mig fast vid bloggandet som om det vore min sista livlina. Ja, det är väl ungefär ett så sjukt beteende som det låter som och jag kollar bloggen femhundra gånger per dag. Herregud, ibland önskar jag bara att jag kunde vara som vilken käck 50-talshemmafru som helst och lägga håret, ta på mig nån söt klänning och ha maten på bordet vid klockan halv sju när min man kommer hem från jobbet. Men jag tillhör nog snarare den andra sorten inser jag. "Mitt hem är min borg" har en helt annan innebörd för mig när jag bara går hemma hela tiden. Men att aktivera sig är bra. Då kan man tom. ha piroger på bordet vid klockan sju och känna sig duktig som i alla fall gjort det under dagen. För vad gjorde jag mer idag? Igår dammsugade jag: men jag fattar verkligen inte var min Hallelulja-kör befann sig då för att heja på mig...
Annars så har jag uppenbarligen utvecklat ett stort behov av att kolla på Lyxfällan. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av Lyxfällan innan. Liksom kolla på månniskor som gör av med penga liksom. Ointressant. Men nu helt plötsligt är jag helt fast. Jag tror att det beror på att jag känner mig som en martyr när jag ser på programmet. För man är verkligen inte rik som mammaledig utan att ha jobbat innan. 180 kronor per dag är inget att skryta om och jag frågar mig ständigt hur tusan jag skulle ha överlevt på dryga 3-4 000 om jag var ensamstående. Det de beslutande menar är alltså att man inte ska skaffa barn förrän man jobbat. Men samtidigt så ska man ju helst utbilda sig en massa har jag förstått. Men så ska man inte få barn för sent heller. I vilket fall så har jag gjort alla saker fel. Och jag visste ju ärligt vad jag gav mig in på när jag fick Dottern. Men nu är jag så jäkla less på att knappt ha råd med ens det vardagliga. Pussel pussel. Inga extrainköp alls annat än för att uppmuntra lite lite då det känns för segt. Ja, det är väl ändå tur att jag aldrig har sett rikedom som någon storslagen del av min livsplan. Pengar är bara pengar. Men när man hela tiden balanserar så tar det på psyket. När jag ser på Lyxfällan känner jag mig därför stolt i mitt lidande. Tänker hela tiden att vi lär oss väldigt viktiga saker om pengar och livet av det här. Man behöver inte en massa pengar för att man ska funka. Det går om man vill: och vi lever nog inte värre än vilken låginkomsttagande familj som helst. Så jag blir stolt över mig själv att inte behöva ta en massa dumma lån eller tar fel vägar utan att jag faktiskt i mitt lidande går rätt till väga.
(Av liknande anledning fast tvärtom så förtränger jag gärna program om extrem övervikt och bakterier i ostädade hus).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar