Lösryckt ur min hjärna

Skärtorsdagen och jag tvingade på min son påskgubbe/kärringutstyrsel med ultimatumet "Annars får du inget godis..." Men jag är ju beslutsam att ge honom en fantastisk uppväxt och jag tror jag lyckades en liten bit på vägen. Ettåringar behöver för övrigt inte några ultimatum för att man ska få klä på dem tills näst intill oigenkännlighet.

I smyg ville nog jag själv också klä ut mig. Min dröm är alltid att få gå på maskerad. Det och att köra postbil. (Fråga mig inte)

Började skriva ett inlägg förut men ibland låter det man vill säga inte alls så som man vill säga det. Så vi skippar det.

Skulle ha målat ikväll men det blev ännu en gång inte så. Nackdelen att alltid förlägga sin arbetstid på kvällen. Man orkar bara inte vissa kvällar även om man går hela dagarna och läääängtar efter sina projekt. Men jag klagar inte. Det fanns en tid då jag inte hade någonting att längta efter eller se fram emot. Så imorgon kanske? Bokskissen blir bara bättre men jag är sjukt nervös för hur jag ska hantera färgerna i den.

Och vad gör man åt den där aggressiva känslan av att alltid kunna bättre än det man presterar?

Ingen tråd. Inget samband. Bara massa ord. Lång dag. Nu går jag och lägger mig med magen full av godis och vågskräck.