Ikväll har jag gjort klart andra kapitelbilden. (Konstpaus för stående ovationer). På ett sätt är jag himla nöjd. Ungarna ni såg här i bloggen blev ungefär som jag tänkte faktiskt. Men min utmaning ligger i att rita miljöer. Och det här boken är VERKLIGEN beroende av miljöer. Också det som hållit mig mycket från att färdigställa den förbaskade boken - ja bortsett från den enorma prestationsångesten alltså.
Bara sju kapitelbilder kvar. Sedan småbilderna som jag inte alls fasar för på samma sätt. Kanske ritar någon småbild emellanåt nu. Hm...
Kan någon komma och meja ner den självkritiska lilla gubben som sitter på min axel!? Jag har ingen nytta av den nu om den här boken någonsin ska bli klar... För jag vill så gärna bli KLAR så att jag kan börja på mina andra idéer. Nya idéer. Bättre idéer inbillar jag mig alltid när det är nått nytt.
.
.
.
Inser att jag aldrig skulle ha skrivit såhär för ett år sedan. Om drömmar och bokgörande och ritande. Tack kära läsare för visat intresse och positiva tillrop! Annars hade jag nog gjort som förut och brottats med mig själv och förnuftet utan att tillåta mig att på riktigt drömma större.
Och kanske blir jag inget större. Kanske blir jag en liten bondmora som råkar jobba som lärare och har en underbar familj och sedan tecknar och skriver ibland. Är det ett så fruktansvärt? Nej inte alls! Inte alls. Så länge man kan drömma och tro ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar