Det var länge sedan det blev en pinuppa och jag kände att det var läge. Tyckte hon blev lite lik Annaritar och körde sedan vidare på det spåret... Så går det när man förföljer bloggar och en massa bilder sätter sig i hjärnan. Men inte mig emot! Det var ju Anna som uppmärksammade mig på promarkers och ärligt hade jag nog gått in i väggen igen om det inte vore för att jag hittade ett material som passade mig.
I övrigt så har jag gått omkring och nojjat över att hålla utställning nu i höst igen. För det känns liksom inte som om jag har så mycket i lådorna att komma med. Helst skulle jag vilja ha något tema. Men varför inte göra en massa pinuppor! Det har ju liksom blivit lite av min grej. Är det tråkigt med pinuppor? (får jag då fråga bloggvärlden). Jag tycker ju det är himla kul! Antagligen blir det väl andra bilder med men det hade varit häftigt med en vägg full med pinuppor... Hmm...
Åh nej det är verkligen inte tråkigt! Jag älskar dina pinuppor! Det var en jätterolig idé tycker jag. Har du fått lov att ställa ut? Hur lyckas man med sånt? :)
SvaraRaderasv: Ja öva bör man, har jag märkt. ;) Det var väldigt svårt att teckna pojke. Speciellt "det heliga". Jag minns när du skrev att du blev generad när du satt och ritade din snusk-teckning (den med näcken). Jag förstod precis vad du menade. Åh andra sidan kan jag sitta och måla nakna tjejer i alla möjliga vinklar utan problem.
Det får bli fler män helt enkelt.
Inte tråkigt för fem öre, kör på! :)
SvaraRadera