Ut! UT!

Sitter i soffan men vill bara gå ut. Ut! UT! Solen skiner helt fantastiskt. Fast dottern är himla febrig och jag agerar sjuksäng. Det är så det är och jag tycker så oändligt synd om henne. Men jag är också fantastiskt dåligt på när små ungar är sjuka. Tror det är någon blandning av oro och bara en känsla av att vilja lyfta vingarna lite och vara lite obunden. Egentligen är jag ingen obunden person på ett sätt. Jag är ju tusan gift och har två barn och har bosatt sig i den mest omobila situation man kan tänka sig: på en gård. Och det trivs jag med. Men å andra sidan är jag fruktansvärt rastlös och är beroende av min egentid och mitt utrymme och är allmänt hopplös. Så när man sitter inne såhär och inte kan göra så mycket annat så är det som om hela världens möjligheter väller över mig och jag blir rastlös. Som att gå ut och gå: hur många gånger har jag inte TVINGAT mig själv att gå ut och gå menar jag - och nu vill jag det plötsligt. Men jag måste ändå säga att jag har blivit mycket mycket bättre på det här. Förut hade jag deppat ihop totalt och nu är det bara lite småjobbigt. Antagligen en mognadsgrej. Eller en vanesak. Eller bara en mammagrej. Och det är väl tur att det visar sig någon förbättring. Oavsett så kan inte den stackars söta dottern rå för att hennes mamma har spring i hela kroppen. Kramar henne extra bara för det.

Första resultatet på vågen idag också. Och det gick 1,8 kg neråt. Nöjd som få. Men det är hiskeligt läskigt mycket kvar innan jag är där jag vill. Men det tänker vi inte på nu. Nu är det sommarmålet jag satsar på. Och jag hade rätt om jackan! Har den mest fantastiska jacka! Och den gör att jag känner mig dubbelt så snygg.

Sedan tyckte jag att det var dax för en somrigare profilbild. Dock blir det en från förra sommaren. Men jag inbillar mig att jag inte har åldrats eller tjockat på mig så otroligt mycket att det inte skulle vara likt mig fortfarande.

Och mitt internet. Ja, vi får väl se vad Telia gör åt det. (lång suck). Tappar hoppet till och från. Och anslutningen gör detsamma. Men igår fick jag iaf ett hoppfullt mail. Vi får se, vi får se. Iaf så är minsta aktivitet här på nätet en ansträngning och jag blir därför lite dålig på att svara på kommentarer. Så ni vet att jag blir så himla glad för kommentarerna iaf även om det inte kommer några snabba svar!

Ja, nu ska jag nog ringa min bonde och reda upp hur kvällen ska se ut. Jag vill gå ut och gå men borde handla. Kanske behöver vi ingen mat utan kan leva på vårsol?