Tack och godnatt

Först och främst måste jag tacka för all positiv respons på mina bilder den senaste tiden! Ni vet vilka ni är. Men ni vet nog inte hur uppskattat det är. För det är det. Jag skulle ljuga om jag sa att jag bara satt och skapade i min vrå och bara var nöjd med att skapa. Jag vill ju också att andra ska se och tänka och tycka. Helst tycka positivt (vilket jag klart inte kan påverka). Jag är lite dålig på att tackla positiv respons dock och mina svar blir lama och jag vill alltid slingra mig, trots att jag försöker tvinga mig att inte göra det. Så det kändes viktigt att förtydliga vad jag menar om folk inte vet.


Annars har jag mest irrat omkring idag och förbannat mitt onda knä som får mig att känna mig som en tjock tant. Då är det väl tur att man kan gå och längta efter att jobba med porträttbeställningen jag började med igår. Fasligt kul att få jobba lite på allvar och se vad man kan när det verkligen gäller! Hittills går det bra...

Men det sliter lite i mig nu. Jag tycker verkligen om att rita porträtt men jag har så mycket annat rit i mig också. Jag vet det. Men jag har så svårt att hitta motivationen nu till att göra något av dem mer än personlighetslösa ansikten efter varandra på pappren. Vet att jag skrivit det innan men det känns som min fantasi är urkramad. Att det blir porträtt för att det iaf är konkret. Kanske borde engagera mig till 150 procent i mina bokbilder. För ibland är jag så att jag blir blockerad av sånt jag vet att jag istället borde göra.

Nej nu ska jag inte sitta och uggla längre.