torsdag 10 februari 2011

Vad håller jag på med?

Igår hade jag svårt att hitta balansen. Kanske berodde det på för lite sömn och för mycket nattmålande. Eller kanske berodde det på det där dumma knät som sabbade sig förra helgen igen och därmed åter fått mig att känna mig som en tjock liten tant. Eller berodde det bara på att det är mycket jobbande för Fina Mannen den här veckan och då verkar dagarna ibland nästan oändliga. Vem vet? Jag kanske? Nej, jag tror inte det.

Men helt plötsligt så satt jag där igen alldeles förvirrad. Vad håller jag på med? Jag sitter uppe halva nätterna och målar, vill bli bättre (nej bäst) och kämpar som tusan för att hela tiden komma framåt. Framåt. Vidare. Men mot vad? Vad är drömmen nu igen? Kommer jag nöja mig med att bara bli bäst? För det är ju verkligen ingenting som jag tror att jag någonsin kommer att tycka att jag är. Ändå är det som om jag har öppnat en dörr i mig som jag inte kan stänga. Jag bara måste fortsätta vidare. Låter det alls vettigt?

Kanske är jag så mållös (ofrivillig ordvits) för att jag har så svårt att se hur den där drömmen jag har inom mig verkligen kan bli verklig. Målbilden är så suddig och jag får svårt att få ihop det. För det finns så mycket andra bilder där runt omkring. Hundra personer kan säga till mig att satsa. Jag vill satsa! Men mot vad? Exakt? Konkret?

Sedan finns det saker som är större och viktigare än det här: Min familj.

Utan min underbar lilla familj hade jag inte varit någonting. Antagligen hade jag inte trott på mig själv så mycket att jag ens lagt upp några bilder här. Jag hade också antagligen varit alldeles för otålig och redan förkastat varenda teckning jag börjat på för att jag inte var bra nog. Min familj är verkligen bäst. Och min andra stora dröm är att vara med dem. Ge dem allt jag kan och ge mina barn en underbar uppväxt med kärlek och samvaro och mys. Det är viktigt för mig.

Sedan är det ingen hemlighet att bönder jobbar mycket. Väldigt mycket ibland men alltid mycket. Inga semestrar att räkna med och om de blir så blir de sällan längre än en vecka. Oftast inte så långa heller. Det kan ibland vara jobbigt men det är också ett liv vi valt att leva ihop. Det finns ju fördelar också. Men ibland får jag bara inte ihop det. Familjedrömmen, kreativa drömmen och vardagen med jobb och hus och hem.

Så jag är förvirrad. Vad håller jag på med?

Fast det är kanske inte nödvändigt att veta...

1 kommentar:

  1. Mitt råd - fortsätt!

    Jag känner igen mig i det du skriver, man har familj som man vill vara med samtidigt som man vill så mycket med konsten och sitter uppe halva (eller hela har väl också hänt) och förlorar sig i målandet...men som sagt, man behöver inte alltid veta. Så länga man gör det man älskar är det ok!

    SvaraRadera