Köp mig lite hemtrevnad!

idé till kök

Jag är sån där att jag gärna köper mig lite städmotivation. Några soffkuddar blir ett blankpolerat vardagsrum. En matta i hallen ett helt inredningsmaraton. Den där känslan av projekt berusar mig och tillfredsställelsen med att göra det lite mer som man tänkt sig gör att hemkänslan kryper lite närmare mig. För jag är rakt inte någon som fixar hem sådär på en gång utan låter gärna allting liksom smyga ihop med tiden. Hemtrevlighet är viktigare än inredningsideal.

Grejen är att jag är så otroligt trött på mitt hus just nu. Det står still. Det har egentligen stått stilla i över ett år. Kanske mer. Saker står huller om buller på prydnadshyllorna och ingenting vittnar om att det här hemmet är ombonat med en flödande kärlek. Kärleken kommer liksom stötvis. Och sista stöten är för länge sedan.

Innan vi fick barn så renoverade vi hela tiden och varenda överbliven krona gick till möbler och färg. Vi hade tom sparade pengar som bara gick till att förverkliga våra drömmar om ett hem. Kanske inga dyra drömmar men ändå så som vi ville ha dem.

Delvis är de väl barnen som gjort att tiden och energin inte riktigt finns till lika stor utsträckning att renovera. Men mitt motto är att man visst kan göra grejer när man har barn - det handlar snarare om beslutsamhet. Och det kan man väl säga att jag har. Mycket. I överflöd. Och idéer och tankar och ritningar som fyller mitt skrivbord. Ändå håller varenda kökslåda i köket på att gå sönder, spisen saknar handtag, vardagsrumsbordet är helt nött, gardiner och dukar behöver en uppdatering eller bara ett alternativs byte och farstun står halvgjord med avrivna tapeter och halvrivna väggar. Bara några saker.

För det handlar inte om tid eller intresse. Det handlar om det där andra som ständigt begränsar en så oerhört mycket: Pengar. Med 180 kronor om dagen i föräldrapenning är det knappt tillåtet att köpa nya akvarellfärger. För det mesta känns det ändå okej. Man blir van vid att ha lite - och jag tror, som jag skrivit innan, att det kan vara bra för en att lära sig värdesätta och uppskatta saker mer. Men vissa dagar. Vissa dagar då känns det som om allting man skulle vilja göra hemma är helt omöjligt och det enda man gör är att putta skit från ett ställe till ett annat samtidigt som hela hemkänslan förfaller runtomkring en.

Fast kanske är det bara att börja någonstans. Gräva i garaget efter halvtorkade färger och bestämma sig för att "Nu gör jag vad jag kan - och allt jag inte blir nöjd med sedan får jag göra om!". Kanske känns det då som att man köpt tillbaka lite hemkänsla igen. I alla fall tills dess att det blir andra tider...

Hmm. Jag smider planer...