Det är ju då konstigt. Jag gör ingenting men det känns som om jag har fullt upp. Tänker på tanten som sa: "Man blir trött av att ingenting göra". Kanske därför som varje liten grej jag gör känns som om den fyller upp hela dagen. Idag har jag tex tränat knät, handlat och postat brev. Det räcker gott och jag skulle lätt kunna sitta här i soffan och bara återhämta mig.
Tanken har även slagit mig att jag kanske aldrig borde göra mer än såhär. Tittar på andra bondfruar runt mig som går hemma och tar hand om hem, barn och gård. De lämnar barnen på förskolan, fixar hemma och får lön av gården. Fast egentligen är det en hemmafrusmaskering i modern tappning. Förut förstod jag det inte alls men nu inser jag att de trivs med det. Men det är också bara att insé att jag inte riktigt är sådan. Jag behöver jobb och sånt som tar mig ut i verkligheten och bort från gården en stund.
Men när jag är såhär planlös som jag känner mig nu igen så vet jag bara inte. Jag vet inte om jag ska orka sitta och måla halva nätterna bara för att inte orka med vissa dagar. Jag vet inte om jag kan stå ut dagarna om jag inte får måla i lugnet när alla sover. Jag vet inte om jag orkar hålla igång mina intressen när jag jobbar. Men jag vet inte heller om jag fixar jobbverklighet efter två år i vakuum. Jag vet inte om de där växande drömmarna inuti bara är en flyktväg eller om de är så sanna som de känns. Jag vet inte heller om jag fixar att balansera dröm och verklighet. Och ibland vet jag inte hur jag ska orka att ha en bondgård runt knuten dygnet runt.
Allting sliter lite i mig nu. Jag skyller på våren. Den tänkta lugna vintern är över. Nu kommer våren. Då är man odödlig... ja, tills man inte längre är det.
Jag som hade sån rutin på allting i januari är helt förvirrad och har varken koll på veckoplanering eller rutiner. Jag skyller på det dumma knät som får mig att tänka fel. Tankestyrd av ett knä - det måste ju bli förvirrat.
.
.
.
Inatt drömde jag att jag dansade med mina nya fina buggskor igen (som det i nuläget känns som om jag aldrig igen får använda). Och sedan hade jag en utställning och blev alldeles upptäckt. Jag sov gott i natt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar