Sitter och hostar och skruttar mig. Imorgon bär det av på äventyr. Kanske inte större äventyr än att åka tre timmar bort - men det känns precis lagom när man isolerat sig på sin gård i ett år typ. Också mysigt att just åka bort från gården ett tag. Den kan verkligen kännas för nära ibland - även om det är hemvant och okej för det mesta.
Sedan jobbade jag igår. Men det var inte utan en viss ansträngning. Just då och där tyckte jag nog att det gick bra. Inte strålande precis men bra och ungarna var ju såklart fantastiska. Men jag är så ovan. På ett sätt kan jag se att jag hanterar saker bättre och proffsigare än under mina praktiker. Att jag liksom mognat. Men på ett annat sätt så känner jag hur de andra lärarna suckar när mina ungar alltid är på vift och arbetsron under vissa lektioner är obefintlig. Och jag tänker och överarbetar och vandrar runt och funderar att jag när jag kommer hem ärligt tror att jag är döende. Hela eftermiddagen igår antingen sov jag eller kände mig totalt överkörd. Men ändå. ÄNDÅ. Trots att jag igår tänkte "Nej, det här måste jag vila upp mig efter ett bra tag!" så känner jag idag att det ändå är ganska värt det. Och barnen är verkligen grejen! Tänk privilegiet att kunna sitta vid lunchbordet och på ett gäng 7-8 åriga pojkars initiativ prata om döden med ett sånt djup och en sån förståelse att man nästan blir rörd. Så kloka ungar att man inte kan sakna annat sällskap. Eller när man är på väg till bilen helt utpumpad och den där ungen längst bak i klassrummet förvånar en genom att knacka på fönstret och vinka till en med ett stort leende. Det är ju just därför...
Nej, nu skulle jag vilja dra ett täcke över huvudet och sova bort denna dumma förkylning. Men min lilla unge verkar inte ett dugg trött. Men go är hon ändå....
Jag förstår att det kan kännas tufft att gå in i klassrummet efter ett långt uppehåll. Själv kommer jag att ha varit utan vfu i ett och ett halvt år innan det är dags igen. Det är dessutom min sista och kommer att vara nervöst nog. Jag kan tänka mig att din examen i ryggen ändå var ganska skön att ha! Och de där suckande lärarna, jag tror ärligt talat att de hade suckat vilken vikarie de än hade haft. :) Det är nog lite grejen med vikarie. Nån människa som inte vet rutinerna och kanske undervisar annorlunda än vad de gjort i samma klassrum i 40 år.. ;)
SvaraRaderaAngående illustrator, jag kan det verkligen inte heller. Mina kunskaper sträcker sig ungefär så långt som den bilden. Jag är ingen hejare på vektorgrafik, men jag är så otroligt sugen på att lära mig. Men så var det det där med tålamodet igen... ;)
Tack för kommetnarerna om bilderna! :)
Och förresten, jag har röstat på din sl-bild. Jag kikade runt på topplistan och måste ju säga att det inte var speciellt många instressanta bilder där. Jag hoppas att det går bra för dig i tävlingen! Verkligen fin bild! :)