Jag kallar honom Fina mannen. Inte bara av vana utan för att han är osannolikt fin! Förutom det uppenbara: att han är snygg som ingen annan, rolig som ingen annan och alldeles underbar, så står han också ut med mig. Eller egentligen står han inte ut. Han får mig egentligen aldrig att känna det så heller. Han får mig att känna mig speciell och perfekt trots alla brister jag ser hos mig själv.
Jag ritar bara av honom i smyg i tv-soffan när vi ser på tv. Annars ritar jag nästan aldrig av honom. Inte för att jag inte vill utan för att det känns som om jag aldrig kan göra denna fantastiska man rättvisa. Det gör jag inte nu heller.
Men här är min andra akvarellmålning. Och jag trivs verkligen med penslar och snabba drag blandat med pill. Mycket kvar att lära dock... Fast det är det väl alltid!
Hej Elin, ser ju bryende ut för att vara din andra akvarell tycker jag:) vad brukar du måla i annars för medium? Gillar din blogg, och ska kika runt lite mer!
SvaraRaderaMå så gott och fortsätt m akvarellen, själv älskar jag akvarell det!
Hälsn Helena
Jättefin!! Och så himla likt, du är jätteduktig!! :)
SvaraRaderaJa det måste vara kärlek. Så fina ord att jag ryser. Som den obotliga romantiker jag är.
SvaraRaderaReflekterar oxå över hur lustigt sammanträffande det är att jag också skrev hyllande om min man just idag, i min blogg. Och la ut en målning av honom.
Varför tjatar du om att du skulle vara nybörjare, det här är ju super proffisgt fint! Att hans tröja är orange randig är lite pricken över i:et.
SvaraRaderaAnonym: Tack :D
SvaraRaderaEmmy: Ler när jag läser din kommentar för jag hör dig i huvudet.
Men det beror väl helt enkelt på vem man jämför med. Fast jag känner mig inte så nybörjaraktig hela tiden längre. Och det är skönt! Ska bara ingjuta lite av din tilltro i min själv också :) Tack för stöttningen!
Imponerande hur du fått in livet i hans blick. Man riktigt sugs in. Busig och manlig på samma gång. Vilken härlig bild. Och vilken härligt målande beskrivning av din kärlek. <3
SvaraRadera/tausen