Hiss och diss

Idag vill jag hissa och dissa: så det gör jag!

Jag hissar vårkänslor och solen som värmer.
Jag hissar att bara slumra till utan att egentligen somna på riktigt och på så sätt bli precis så pigg och alert som man vill.
Jag hissar att umgås med trevligt folk och krypa och klättra sig igenom ett helt lekland med dessa dagen innan knäopertionen.
Jag hissar att det står tavlor bakom ryggen på mig som bara väntar på penseldrag och att hela huvudet är fullt med bokidéer.
Jag hissar att det kommer att komma en tid då jag kan använda mitt knä på riktigt igen. 
Jag hissar min fina familj som gör mig så väldans glad!

Men så måste jag dissa nervositet och oro inför den stundande operationen.
Jag dissar att det bara är februari och jag redan saknar ihjäl mig efter min ständigt arbetande man.
Jag dissar kalla fötter och fingrar och att alltid behöva bylsa på sig kläder i lager på lager.
Jag dissar min spis och diskmaskin, fast det nog lär dröja innan några nya sådana kommer hit.
Jag dissar tiden för den aldrig riktigt tycks finnas här.