Nu är det gjort! Operationen gick bra och sömnen var ok i natt trots lite irrande. Och nu känns det som om någon häftat fast en tiokilostyngd i knät när jag går och det gör klart ont. I will survive trots allt.
Men nu möts jag av en udda verklighet. Nu är det fina stressade mannen som lämnar och hämtar barn och handlar och lagar mat. Barnen på förskolan och jag som nästan aldrig får vara ensam i huset är nu det helt. Både skönt och känns helt galet. Både full av möjligheter och den ständigt gnagande känslan att jag borde ha barnen hos mig. Men jag ska försöka omfamna detta utan det ständiga dåliga samvetet!
Nu blir det nyinspelningen av doktor Zirvago: har stått i hyllan i en evighet men har aldrig hunnit se den. Perfekt med benet i högläge!
Strunta i det dåliga samvetet och passa på att ta det lugnt! Hoppas knäet läker snabbt och smärtfritt.
SvaraRaderaJa jag ska försöka göra som du så klokt säger! Det här är ju bara tillfälligt även om det nu känns som om jag kommer hoppa på kryckor hela livet ;). Men knät repar sig bra så jag hoppas att jag snart kan vara på G igen och komma igång med rehabträningen.
RaderaJa, hoppas det läker fint och snabbt. Du har ju ett guldläge nu att bara njuta av ensamheten och dina möjligheter (typ ritblock i knäet och en bra film/serie på TV. Lovely). Fast alltid ska man hitta något som gör att situationen ändå inte blir som man tänkt... ;) Njut av din ledighet. Barnen lär ha superkul på förskolan!
SvaraRaderaSka omfamna dina ord nästa vecka och se lyxen i det hela! För gud när annars kommer man ha det såhär. Gjorde ett halvkasst försök denna vecka att skriva schema till mig själv. Bättre lycka nästa vecka tro för att få i ordning på kreativiteten?
Radera