Den här var då svår att måla klart. Inte för att det var extra svårt eller något och inte för att jag tyckte bilden var dålig. Men jag gillar dem bara inte. Som personer. Negativ energi bara strålade ut från bilden. Men alla bilder förtjänar lite färg och det är ju bra att öva på att måla lite andra uttryck. Eller så annorlunda är det kanske egentligen inte... Men jag kan ju inbilla mig det.
På måndag opererar jag knät. Det blir nog bra i sinom tid kan jag hoppas. Tills dess njuter jag varje gång jag kan sträcka benet rakt: för det lär ju ta ett tag efter operationen. Men sedan ska jag ju förhoppningsvis kunna skutta runt bättre än någonsin och kunna springa, dansa och gå ner på knä på golvet. Allt detta är hett efterlängtat efter alla dessa år med knäproblem...
Känner igen det där på något vis. Jag tycker bäst om att rita personer som jag tycker om, mysiga, snälla tanter eller gulliga busiga barn. Vilket ju blir ett problem ibland.. det måste ju finnas några skurkar med emellanåt :-P
SvaraRaderaJa, men i mina skisser kommer skurkarna. Fast de får aldrig liv på pappret med färg för det mesta. Gillar som du mer den mjuka verkligheten :)
RaderaHaha, ja jag känner mig ganska liten när jag tittar på dem. Eller rättare sagt när DE tittar på MIG! Snygga är de i alla fall!
SvaraRaderaHaha, då har jag/de fångat rätt känsla då! :O
Radera