Oj, idag finns inte många fötter på jorden vill jag meddela. Men hur är det möjligt efter en sådan vecka? Bara den här veckan har känts som ett helt år och jag har så svårt att förstå hur allting blev.
Ibland är bloggande en urusel kommunikationsform. Jag har sjunhundrafemtioelva saker jag tänker på och vill skriva om men när man kan hittas en googling bort av vilken enträgen nyfiken som, så känns det inte ok att skiva vad som.
Men det mesta handlar ändå om tjänsten vi håller på att utveckla och att jag väldigt snart kommer att få teckna så att pennan glöder. Jag älskar känslan av att detta är ett riktigt och konkret jobb där jag både behöver jobba med hjärna och hjärta. Gillar ju inte planlöshet som ni redan vet. Och här lär jag få rita tills jag stupar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar