Det stora äventyret från början

bild lånad från ostartat.se

Idag har jag gått runt med ett stort leende på läpparna.


Tänk att vi vann!

Och ännu har vi inte ens tagit hem den stora vinsten. Men det här känns nästan för bra för att vara sant i alla fall.

Men jag vet att jag har varit ganska så kryptisk om allt det här och lämnat fragment av allting hit och dit så det säkert bara snurrar i era huvudet om vad det egentligen är som händer. Och själv hatar jag ju när bloggare bara sitter och ruvar på stora nyheter och pyser ut dem som en ballong med ett litet hål i. På slutet nästan tröttnar man ju på allt insinuerande att man nästan blankt skiter i vad det egentligen handlar om.

Och det vill jag ju inte ska hända här - om det inte redan har hänt. Men jag kan ju inte säga allting heller. Men jag ska ta det från början:

I februari fick jag ett oväntat samtal. Det var från R som jag gick en Bildpedagogik-kurs med för några år sedan. Han är en sådan där människa som är full av fantastiska idéer och jag anade ju att något var på gång när han ringde.

Jag fick då frågan om jag ville haka på en tävling. De skulle tävla om att göra en app och de behövde någon som illustrerade. Jag som annars var rädd för allt vad okända marker heter och hellre backade än lovade sådant jag kanske inte kunde genomföra, var vid denna tid ganska less på mig själv och all självkritik. Så jag gjorde helt enkelt tvärtom. Utan tvekan sa jag JA och tänkte att några bilder till deras app skulle jag nog kunna fixa.

Och sist anmälningsdagen var det också och vi anmälde oss illa kvickt. När vi pratade kom det dock upp att det kanske inte handlade om några bilder som stöd för någon text. Utan det var tvärtom. Bilderna jag skulle rita skulle ju i princip vara appen. GULP. Jag tror att jag dog lite där. Men med min nya styrka i ryggen och anmälan redan lagd så tänkte jag att det nog ändå inte skulle bli något.

Men tji fick jag och vi gick vidare.

Jag ritade som en galning och hade lika kul. Men nej vi vann inte trots att vi fick stor uppmuntran om att inte släppa vår idé. Vilket vi ju inte gjorde. Men det är ju mycket att tänka på innan man driver vidare det här. Framför allt krävde ju själva genomförandet av idén att vi hade kontakter vi ännu inte hade. Och sedan skulle vi ju själva veta om orken och engagemanget kring detta var tillräckligt för att driva igenom det. Men nej, detta var inget vi kunde släppa.

Innan sommaren gick jag iaf med skakiga ben på ett avgörande möte tillsammans med R. Vi trodde att vi skulle bli mer ifrågasatta och jag trodde ärligt att vi skulle bli sågade. Men det blev vi inte. Tvärtom. Så det blev bara att ställa in hjärnan på att "Shit, det här händer!".  Och så det ständiga tvivlet: ska lilla jag fixa det här? Men man växer med utmaningen har jag märkt.

Under sommaren la vi allt på is för det behövde vi nog. När sommaren var slut visste vi precis vart vi ville men det kändes som oöverstigliga mål. Jag hade mitt nya jobb. R också. Vi behövde pengar vi inte hade för att komma igång och vi hade inte kommit så mycket längre med våra kontakter. Men så fick vi positiva besked och R drog in oss i ännu en tävling han hittade på ostartat.se.

 Det kändes som att vi hade en chans.
124 bidrag deltog. Vi blev utvalda att delta i en lokal audition bland 7 andra bidrag för att tävla om 10000 kr och en finalplats i Stockholm. 

Och vi vann vår deltävling!
Vill man läsa pressmeddelandet på Ostartat finns det här!

Ja, vad gör man bäst för 10 000 kr då kan man undra? Jag kan ju bara säga att jag gillar vårt företags prioriteringar för nu ska vi prioritera mitt tecknande. Och det är där vi står nu. Jag ska börja jobba på allvar och jag längtar så.

Nu börjar det verkliga äventyret!