Det är osannolikt många som inte tror mig när jag säger att resultatet av det jag kan idag beror på övning. Vad är det egentligen med föreställningen om att konstnärlig skicklighet är den enda färdighet som kommer med blodet? Ingen tror väl att en snickare kan snickra utan att öva, även om han blir duktig sedan. Det räcker inte med att hålla i en penna och ha rätt gener. Men visst kan fallenhet förenkla det för oss. Men ALLA måste ÖVA!
När jag började teckna intensivt för tre år sedan slet jag mitt hår. Jag visste ju att jag var sååå mycket bättre. Men inget av det syntes som jag tänkte på pappret. Jag slängde pennan både en och sjuttiotvå gånger och jag frustrerades över att andra inte kunde se min potential så som jag själv kände den. Jag VISSTE ju vad jag kunde åstadkomma om jag bara fick öva. Men frågan var ju om jag orkade med allt det jobb som övningen krävde?
Tre år senare ser jag nu resultatet.
Förr skulle jag ha skämts över att jag inte var bättre då för tre år sedan, men det gör jag inte längre. Jag gillar mina gamla bilder. De har en enkelhet och otvungenhet jag gillar. Och så talar de också med mig om allt jag ville men inte kunde då, men som jag kan nu. Alla tre bilderna är så mycket jag.
Men man blir bättre av att öva. Så ge inte upp där ute! Kasta inte pennorna och tänk att det är kört! Jag började ordentligt när jag var 24 år. Det är aldrig för sent.
Och vet ni?
Jag kan bli ÄNNU bättre!
(Om jag fortsätter öva alltså...)
(Om jag fortsätter öva alltså...)
 |
| Fantasti-pose-bild för tre år sedan |
 |
| Fantasi-pose-bild nu |
 |
| Självporträtt ur huvudet för tre år sedan |
 |
| Självporträtt ur huvudet nu |
 |
| Porträtt i promarkers för tre år sedan |
 |
| Porträtt nu |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar