Städmani?

Mitt hus består av högar. Hög på hallbänken. Hög i soffan. Hög på köksbänken. Stor hög i tvättstugan. Högar överallt. Därför vill jag organisera mig. Jag tycker faktiskt, hur motsägelsefull det än låter med tanke på min uppenbara städfobi, om att sortera saker. Jag tycker om att omorganisera och lägga saker på sin plats och hitta smarta lösningar. Om jag har tid.

Men problemet med mig är väl att  jag har lite svårt att tänka "Nu organiserar jag ett köksskåp": På nått jäkla vänster så blir det alltid en storstilad vision om att organisera hela mitt hus! HELA MITT LIV! Aldrig ska det bli så fruktansvärt rörigt som nu! Alltid ska jag städa varje kväll och damma på översta hyllorna trots att det inte syns. Och jag ska laga hemlagad mat varje dag och göra matlådor att frysa in och slippa stå där i personalrummet med färdigmat igen.

Och sådana dagar när jag vaknar på morgonen så VET jag att idag kommer det gå åt skogen. Jag är hypereffektiv och kan ett tag känna mig mycket nöjd över min insats. Men sedan när jag för tredje gången tänker att "Nu borde jag verkligen tagga ner lite och ta en paus" och jag fortfarande inte gör det så vet jag att jag blivit snudd på manisk.

Och så drar jag till mitt förbaskade förbannade knä mitt i alltihop men jag vill inte låtsas om mitt handikapp och låta det dra ner mig så jag fortsätter hänga DVD-hyllor och sortera leksaker. Tills jag plötsligt inser att: "Hjälp! Jag kommer inte fixa det här idag!"

Ungefär då sjunker jag ner på en köksstol, ser mig om i mitt hus och inser att mitt hus, om möjligt, ser mer jävligt ut än innan. Att alla projekt jag börjat med goda intentioner ligger utspridda i varje rum och att inga av dessa kommer att bli slutförda förrän möjligen nästa helg.

Suck. Ja, sån är jag...