tisdag 8 november 2011




Jag skulle vilja vara coolare. Inte hinna blogga alls och bara vara fasligt viktig. Kanske städa. Möjligtvis vara social med min familj. Absolut inte sitta invalidiserad av sitt förbaskade förbenade knä och tänka neggotankar om att jag är en tjock ointressant tant som måste sitta ner och vila var och varannan minut.

Så vikten går sådär för jag är en soffpotatis. Jobbet lägger jag all energi på för att anpassa mig med blandade resultat. Och mitt hus ser denna lediga dag pga nya projekt nästan ännu värre ut än innan.

Jag klagar. Men jag får faktiskt det för det här är min blogg och jag kan därmed vara hur odräglig som helst..

Och nej. Sådana här dagar passar det mig inte alls att vara själv och tänka.

Så ikväll ritar jag en sväng så blir jag säkert sprudlande positiv tills jobbdagen imorgon

3 kommentarer:

  1. Oh ja, på bloggen får man skriva precis vad som helst, och skit samma vad folk tycker och tänker. Jag funderar på det där också - att egentligen borde man ju bara skriva positiva och glada saker och tycka att världen är fantastisk för man drack precis en supernyttig smoothie och nu känner man hur kroppen reeeeenas!! Örk. Orka! Vill man gnälla så får man! Och jag tycker nog personligen att lite gnäll bara livar upp! :D

    SvaraRadera
  2. Jag tänker ibland att om man bara skriver alla bra, nyttiga framgångsrika fina tankar och händelser så förvandlas man nog till en cupcake... inte fel på cupcakes att äta och titta på men då ÄR jag hellre en soffpotatis med känslor som får utbrott då och då gör något, oavsett om det är bra eller dåligt ^^

    SvaraRadera
  3. Britta: Haha, nej det är nog för länge sedan försent för min blogg att få ens en touch av den där hurtiga stilen. Och jag hoppas för guds skull att det är som du säger för det finns en risk att jag livar upp denna blogg ordentligt nu framåt ;)

    Pauline: En fluffig cupcake... Hmm. Med rosa frosting som smakar choklad. Det hade inte varit fel, men ack nej det är inte alls jag. Du har så rätt. Men ibland kan jag bara önska att jag vore en balanserad vuxen människa för jämnan... Men det är ju helt orealistiskt.

    SvaraRadera