Jag målar och jobbar som en tok och försöker mig på att ta hand om mitt hem däremellan. Försöker. Halvhjärtat. Och däremellan försöker jag komma över den där gnagande känslan av att jag är en dålig mamma som försummar mina barn och pussar på min man alldeles för sällan. Och ungefär då undrar jag Vad.Tusan.Håller.Jag.På.Med!!! Sitter och målar som en tok. Krisar och gråter när det inte blir så bra som jag vill som vilken barnunge som helst. Och jag får inte ens betalt för det! Vad ger det här då egentligen till min familj som jag älskar mer än allting i hela världen? Då får jag bara lust att skita i allt!
Men så ritar jag något. Som detta kanske. Som ger mig hopp om att jag inte är ett hopplöst fall trots allt. Men vad spelar det för roll då då!?
Det sjuka är ju ändå att jag inte längre kan sluta.
Och inte har jag ork och vett att svara på alla era fina kommentarer heller och jag känner mig ännu mer hopplös - fast ni säkert inte alls lider av denna förlust.
Phuuu. Andas.
Det jag skulle säga var att jag blev rätt nöjd med denna för en gångs skull....
Verkligen jättefin Elin! Var nöjd med en här för den är nog en av dina bästa!
SvaraRaderaÅh nej, tänk inte så! Jag har väldigt svårt att tro att du försummar din familj, det är säkert bara som du inbillar dig (för man tar ju alla tillfällen i akt för att skapa dåligt samvete). Det kreativa är en del av dig och du måste bejaka den sidan, annars blir du galen! Eller grinig och bitter i alla fall. Jag känner så om jag inte hinner eller kan måla när jag har suget. Man MÅSTE få vara egoistisk och ta tid för sig själv och sina intressen. Inte gör det dig en dålig mamma eller fru! Det gör dig snarare till en bra mamma och fru för du tar hand om dig själv och ser till att utvecklas!
Och alla sitter och grinar som en barnunge när det inte går vägen! Det spelar ingen roll vem det är, en sportstjärna, en politiker, en mamma som sitter och tecknar, en student som sitter ch tecknar... ;)
Och ha inte dåligt samvete för kommentarerna! Jag kommenterar för att jag vill visa uppskattning! Jag kräver inget tillbaka.
Men alltså! Du är så jävla duktig!!!
SvaraRaderaDu behöver inte göra ALLT. Faktiskt!
20 kg, tar hand om dina barn, pussar i alla fall ibland på din älskling, gör det viktigaste i hushållet, och ökar i din skicklighet alldeles enormt för varje gång jag tittar in här.
Du är så bra och du behöver inte känna dåligt samvete för någon... men tänk på att ge dig själv en ärlig chans att pausa från alla måsten med jämna mellanrum.
(och du behöver inte kommentera dina kommentarer... vi är så glada som får följa din blogg!)
Kram
Mika
jätte söt mysig höstbild!
SvaraRadera:)
Du är så himla superduperduktig! Du ska verkligen vara stolt över dig själv.
SvaraRadera(Psst, och det ÄR okej att gråta över sina teckningar/annat då och då. Det är en del av att ha en konstnärssjäl, hehe)
sv: Tack för din fina kommentar, jag blev jätteglad. Och jag blev glatt påmind om din blogg, jag har inte kikat in här på länge. Grattis till minus 20 kg förresten!
Jag vill också berömma dig för att du ritar så fina ögon på dina figurer. Tips att ge? Inspiration?
sv: Tack snälla! Hahaha, du jag har undrat det samma. Jag tror att jag är en dröm för vilken psykolog som helst!
SvaraRaderaJa, jag vet att du vill! :) Vad jag menar är att du inte ska känna dig stressad över att kommentera. :)
Söt, mysig - ja riktigt fin!
SvaraRaderaHärlig och kärleksfull höstbild!
SvaraRaderaFint målat ju!
SvaraRaderaOch tagga ner på kraven, var snäll mot dig själv!
Grattis till dina - 20 kilo!
kram
Helena
Britta: Tack :) Ja jag håller faktiskt med dig om att den är bra :) Och du har så rätt! Men varför känns det alltid som om intresset och familjen konkurrerar med varandra. Att jag TAR tid från min man och mina barn. Värsta grå männen i Momo liksom...
SvaraRaderaMika: TACK för den brinnande entusiasmen! :) Ja, men det är ju det där. Jag behöver inte göra allt men jag vill ju det på nått vrickat sätt. Barnen och mannen är viktigast och sedan är det alltid så mycket annat. Men sant. ska försöööööka lära mig tagga ner :)Och pausa. Det måste jag lära mig. Och sluta ha så jäkla dåligt samvete för precis allting.
Ewelina: :D :D
Lovisa illustratör: Tack! Önskar man bara kunde känna sig sådär för jämnan med ;)
Tina: Tack! Kul du tycker det :)
Helene: Ja, den blev allt höstig :)
Helena:Tack! Ja, jag ska jobba på det där med att vara snäll mot mig själv. Jag har ju äntligen lyckats lära mig att vara snäll mot min kropp och ätande. Nu är det knoppen som ska bearbetas med :) Alltid är det nått...