Imorgon är det skolavslutning och härom dagen hamnade jag i en buss full med studenter. Plötsligt blev det bara så uppenbart att jag inte var student. Gång på gång hörde jag de glada studenterna säga "Jag kan inte fatta att vi tar studenten idag!". Och det är väl precis precis så det är när stora grejer händer en som man har sett fram emot länge. Det känns nästan lite overkligt.
Och lite så känns det väl med mycket nu. Både overkligt och omöjligt ibland. Ovissheten är spännande men den tar kol på mig. Så mycket halva svar att jag har svårt att hålla alla trådar uppe. Och ibland är det oundvikligt att stanna upp och undra vart jag egentligen är på väg. Men visst! Det beror ju också på hur de halva svaren blir. Fortsättning följer helt enkelt.
Men jag har också insett att mitt rätta element är att ha en massa projekt runt mig som håller igång drömmarna.
Annars går ritandet både bättre och sämre. Lättare att hitta formerna men svårare att motivera mig själv. Det känns som om jag är klar med det här. Det här att sitta och kladda och vara glad amatör. Nu vill jag ut på riktiga uppdrag! Göra stora grejer! Men sådant trillar ju vanligtvis inte ner i huvudet på en så det är bara att jobba vidare och försöka att inte vara otålig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar