Äh, det gör jag imorrn...

Det är nog den här tiden på året tror jag. Allt springer så fort och jag försöker springa med så gott jag kan. Men framtiden är oviss och sånt gillar jag ju vanligtvis inte alls. Kanske inte nu heller för den delen. Men jag är mycket mer förväntansfull nu och liksom tar saker mer som de kommer. Jag vet vart jag vill och jag vet att vägen dit kan bli krokig, så vad jag gör nu spelar mindre roll bara jag kommer vidare. Framåt. Det är ju ditåt jag kämpat mer eller mindre ihärdigt de senaste åren.

Just nu är hösten ett stort frågetecken. Är jag arbetslös? Ja, just nu verkar det inte bättre. Eller gör det det?

Och kommer jag in på den där kursen jag suktat efter så himla länge? Men får jag jobbet jag nu hoppas på så kanske jag inte går den i alla fall nu. Eller gör jag det?

Och kommer jag gå på spännande möten i höst, sitta i väntrum på sjukhus och måla som en galning till appen? Ja, det verkar ju sannolikt bli av även om vi inte fått alla svar. Men när?

Att vänta är inte alls en av mina starka sidor men jag lär mig jag också. Under tiden kluddar jag med pennorna lite planlöst vid tvn de kvällar jag hinner och orkar. Storverken tar jag en annan dag...