Have a happy period!

Det finns en sak i världen som, sedan jag var 16 år, har gjort mig så arg, förbannad, uppgiven och ledsen! Med jämna mellanrum har jag förbannat detta påfund medan jag andra gånger såklart har prisat det. I denna blogg skyggar jag inte för personliga ämnen, så håll för ögonen om ni inte tål, men nu ger jag mig på de förbaskade preventivmedlen!

Sedan jag var 16 år har jag i perioder/år proppat i mig piller. P-piller. Kombinerade p-piller. Minipiller. Akutp-piller. Den första sorten jag stoppade i mig som ung tonåring gjorde att jag blödde konstant i en månad.Jag bytter sort men där började också en resa av frustration, förhoppningar, pillerpauser och oro över vad som egentligen händer i min kropp som jag inte kan kontrollera.

Jag förstår verkligen att när p-pillerna kom så gav det både makt och frihet till kvinnor att välja vad och hur man ville göra med sin kropp. Vilken fantastisk sak!

Men jag kan inte låta bli att också fundera på om de första kvinnorna som tog p-piller funderade på vad dessa gjorde med deras kroppar? Här var vi rädda för massvaccineringen av svininfluensan liksom - och den tog vi en gång. Sedan har vi piller som vi stoppar i oss varje dag som förhindrar ägglossning, påverkar slemhinnor och en hel apparat som för många av oss är viktig. Var man inte rädd då? Eller var det kanske inte så man tänkte? Var det bara självklart att om man ska mixtra med något, om det handlar om bebisar, då är det naturligast att det är kvinnan man ändrar på.

Biverkningarna sedan var ju bara något att räkna med och stå ut med! Vem har liksom dött av en blodpropp?(!) Eller vem vill inte bli deppig, få minskad sexlust eller blöda varannan vecka?  Allt för friheten att väljas skull.

Have a happy period!

Och då går man till barnmorskemottagningen/ungdomsmottagningen efter långt och länge för att få hjälp. Snälla barnmorskor med len röst som säkerligen vill hjälpa en informerar en om att allt är normalt. Och blir det för jobbigt för en kan man ju alltid byta. Jag kommer därför väldigt snabbt underfund med att den enda vägen att gå igenom detta är som martyr. Lite får man ju stå ut med för den stora njutningens skull!

Vad är då mina alternativ. Jag lägger där stor vikt på MINA! Antingen kan jag ju ta piller som mixtrar med min kropp. Eller en kondom som gör ont. Jag kan ju operera in en hormonstav i min arm också med samma hormon som inte funkar för mig i pillerform! Eller trycka upp en grej i min livmoder som antingen ger mig mer mens eller kan ge samma biverkningar jag redan har. Den finns ringar jag inte får ha för att jag har fel anlag och det finns piller för killar som inte färdiguppfunna än.

Men det som nog gör mig mest arg med allt det här är att det inte finns något jag kan göra åt det! Vill jag inte har 20 ungar när jag är 50 så måste jag välja något av alternativen oavsett vad de gör med mig och min kropp.

Och det här med problemen med preventivmedlen är ju inte heller något man pratar om vitt och brett. Vi tjejer pratar med varandra två och två eller med pojkvänner/äkta män. Det är inte förrän man sådär försiktigt nämner ämnet för någon annan kvinna som man förstår att man inte är ensam.

Ibland undrar jag om det inte hade skett en större positiv utveckling av preventivalternativen om vi vågade skrika och bråka lite mer istället för att isolera oss....