Vem vet, jag kanske har blivit stum! Men det vore ju inte så troligt. Det är väl mer så att jag kommit till en punkt då jag gnällt och klagat och varit allmänt besvärlig att jag lovat mig själv att inte skriva ner det. Och ibland är det också så: har man inget forum för gnället så tar det mindre plats i ens liv.
Vad sysslar jag med då? Jag ritar. Långt in på natten. Har fått det där drivet jag så långe saknat och vill bara toppa mig själv till utställningen. Vi får se om jag lyckas...
Men i verkligheten så lever jag mest vardagsliv. Ett oregelbundet och virrigt vardagsliv där jag slår upp ögonen varje morgon och undrar var tusan jag ska ta vägen idag. Idag trodde jag tex att jag skulle vara hemma och tvätta och mysa med barnen men det slutade med att jag kastade mig iväg på en åtta-timmars-arbetsdag på en ny arbetsplats. Och det gick ju bra i slutändan.
Men nej, jag har ingen lust att skriva något intressant. Och även detta blev gnälligt inser jag. Men allt kommer bli strålande med utställning, gympa och oljemålningskurs! Och det lutar åt att när jag ställer mig på vågen imorgon så har jag officiellt gått ner 17 kg.
Jag tycker man får gnälla av sig ibland, så gnäll på! Jag gnällde faktiskt precis av mig själv, för det har vart en liten halvpissig dag:)
SvaraRaderaMen du 17 kg, det är inte illa. Imponerad av din karaktär, fantastiskt:)
17 kg? Wow! Det ska du vara stolt över!
SvaraRaderaOch jag håller med Helena, man måste få gnälla lite ibland. Vad annars ska man skriva om? Att man är perfekt och lever i harmoni med världen? Bläch!
Svar: Jo, du har väl rätt. Att hitta sin egen stil som man trivs med är nog bäst av allt. Fast den kan ta ett tag att hitta och då är det lätt att beundra andras verk och önska att man kunde ALLT redan :P Och det kommer säkert dyka upp mer av mina teckningar (gamla och nya) i bloggen någon gång framöver ^^
SvaraRaderaOch 17 kg! Woosch, verkligen inte dåligt. Bra kämpat! Heja heja :)