Egentligen tänkte jag skriva något genomtänkt idag med en massa bilder på mina vykort som kommit på posten (Är himlans nöjd!) och bara allmänt skrutit om den spännande tid som ligger framför mig med utställningen. Men jag känner mig inte ens hälften så underhållande att läsa som jag en gång inbillade mig att jag ibland var. Sitter och stirrar på skärmen med nollställd blick och undrar hur tusan jag ska hitta orken, skärpan och tiden att måla klart till utställningen.
När jag sitter och morgonen och bara vill gråta (och ibland gör det) pga min ovissa jobbsituation, eller vad man nu ska kalla det, tröstar min man mig med kramar. På kvällarna när jag är på mer rätt köl och undrar vad tusan jag håller på med brukar han med ett leende påminna mig om att alla stora konstnärer lider. Då ler jag också. Den här situationen är förhoppningsvis övergående och kanske kommer det också något gott ut av detta. Kanske får jag ett riktigt jobb någon gång. Och även drivet i det mesta blir mer fokuserat när man jobbar för överlevnaden.
Men varför klaga!? Jag har ju en osannolikt spännande fritid framför mig som lyfter mitt humör varje dag. Och faktiskt! Det gör den här virriga och fattiga arbetslösa situationen ok. Ibland riktigt riktigt bra.
Bild på korten och förhoppningsvis på färdig bild någon gång snart. Tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar