Kan man gå under av nervositet?! I så fall borde det redan ha hänt. Det är tyst här i bloggen men mitt liv rullar på fortare än någonsin och ärligt. Jag tror det börjar nog ordna upp sig. Men fortfarande är jag så innerligt trött på min bloggande röst och att bloggen liksom blir något vrickat ställe där man kollar av mitt sinnestillstånd - istället för att läsa om det jag verkligen skriver eller gör. Så då är jag hellre tyst i den här röran.
Men läget är:
Jag har fått ett jobb!!! 50 procent i en särskola fram till jul - och det känns så himla och fantastiskt bra! Jag tror det kommer bli väldans lärorikt och utmanande och rätt för mig nu! Underbart!
Jag har börjat målarkursen och det känns så fantastiskt att ha avsatt tid i veckan till att bara måla! Och det är så himla kul! Och underbart att vara på ett ställe där man kan få inspiration och få svar på alla frågor som oftast poppar upp i en när man målar som nybörjare.
Och om mindre än en vecka hänger mina bilder på en utställning. Idag köpte jag ramar och släpade därmed med mig alla mina bilder in i affären. Det var också först då så om jag insåg värdet i dem. Tänk om jag tappade dem! Eller om någon av misstag snodde dem! Eller om de blev blöta. Det är ju trots allt bara papper och kan ju försvinna och gå sönder så lätt. Men i dessa papper ligger så mycket tankar, ihärdigt arbete och känslomässigt värde att det vore riktigt hemskt om de försvann. Och det var på något sätt bra att inse. För nu ställer jag ut: och då måste jag själv se värdet i det jag gör.
Det var allt för nu. Så nu låter jag livet rulla vidare med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar