Var är min bok!?

Jag saknar en bok! Åh, vad jag saknar en bok! Ändå har jag hyllor och lådor fyllda av böcker. Många som jag också inte heller har läst för jag är ju lite läsperiodare och varje period kräver en viss sorts böcker. Men nu saknar jag en bok så att jag håller på att gå av.

Men jag har har kanske satt ribban lite högt. Jag vill läsa storslagna klassiker i stil med Jane Austen, Brontë-klanen och allt annat som får mig att romantiskt drömma mig tillbaka till en annan tid - samtidigt som jag förundras över tidens ideal, de invävda budskapen och bara en tid då man faktiskt kan bli fysiskt sjuk av olycklig kärlek. Jag vill läsa något storslaget! Men inte deprimerande. Det är ett väldigt viktigt kriterium - något hopp måste minsann finnas eller bara någon förståelse.

Jag har på skämt sagt att böckerna har varit min terapi den här våren. Men det är inte förrän nu när jag inte har någon bok som jag inser sanningen i det. Jag letar efter den där speciella boken som ska få min hjärna på flykt igen. Helst innan jag somnar, för då är det så lätt att reda ut världsproblemen. Och jag klagar för min Fina man att jag läääängtar efter en boooook. En speeeeecieeeeeell bok!

Och då ler han mest lite retsamt och säger:
"Ja men skriv den då!"
"Vad?", undrar jag.
"BOKEN! Den speciella boken!"

Och då inser jag att det kanske ligger någonting i det. Inte att jag kommer att skriva en klassiker som är så speciell att den kommer att bli betraktad som ett mirakel. Men kanske är det så att min hjärna behöver sysselsätta sig med en egen berättelse nu. Som är allt det där som jag längtar efter! Och idag i bilen kom ett uppslag till en historia till mig som jag kanske ska spåna på. Jag ska bara försöka komma undan det faktum att den är ett helt ihopkok av alla berättelser jag gillar. Men om jag spånar blir det kanske något att arbeta med.... Hmm....

Så jag har ingen bok. Jag vill ha en bok. Men att vara utan är kanske inte heller fel...